ÄR DU UNGDOM OCH HAR DET JOBBIGT HEMMA? CHATTA MED OSS!

Maskrosbarn logotyp
STÖTTA OSS
Min dröm blev sann!

Min dröm blev sann!

Det var en dag i augusti 2012 som jag för första gången mötte Therése och Jossan för ett förutsättningslöst möte om praktikplats på Maskrosbarn.

Jag var så himla nervös för detta var ju min dröm – att få arbeta som grafisk formgivare i en organisation som hjälper och stödjer utsatta människor i samhället. Men vilken fantastisk dag det blev för mig – jag skulle få börja praktisera på Maskrosbarn. Wow var det verkligen sant?

Min första arbetsdag kände jag mig så välkommen på en gång, så hemma och så rätt. Här kunde jag äntligen arbeta med det jag älskar och veta att det gör skillnad. Dessutom fick jag den stora äran att börja från början och skapa nya produkter tillsammans med alla på kontoret. Det var så mycket jag ville göra och förändra, men jag var kvar i mitt kreativa tänkande med stora budgetar och fick den stora utmaningen att tänka om. Utan mina fantastiska arbetskamraters stora stöd och uppmuntran hade jag inte klarat det – de bar mig fram och bär mig fram fortfarande! TACK!

Sedan vill jag tacka alla ni fina och underbar och kreativa ungdomar som har hjälpt mig/oss med både åsikter, skapa illustrationer och fotografera åt oss. Jag hoppas detta samarbete kan fortsätta och min önskan är att ni ska vara mer delaktig i mitt arbete i framtiden – eller varför inte idag. Kom förbi mig precis när ni vill för ni är det allra viktigaste för oss och för mig. För det är för er jag gör mitt jobb för att vi ska nå så många som möjligt så att ni kan få den hjälp ni behöver. Era åsikter är vad jag behöver och ser fram emot att få.

Men den första tiden var lite kaotisk. Jag och Jossan fick åka till Elgiganten för att köpa dator och grafiska program. Något jag aldrig har behövt göra i hela mitt arbetsliv. Bortskämd som man jag var att alltid ha en tekniker till hands som fixade allt. Dessutom tyckte jag det var oerhört jobbigt att det kostade så mycket så jag ville bara åka hem och hämta min egna dator. När sedan grafikkortet kraschade strax innan jul så kände jag mig väldigt liten, men även det löste sig. Jag hade Jossan vid min sida hela tiden och hon är en klippa när det gäller att se positivt på kraschad teknik. Något annat som jag tyckte var riktigt bohemiskt och kul det var att vi alla var tvungna att fysiskt hämta skrivaren när vi skulle skriva ut. Att ligga på golvet och sätta i kontakten var ett vardagsnöje och när skrivaren krånglade så hittade vi alltid ett sätt att få den att funka. Detta fick jag planera in i mitt arbete för det tog ju lite längre tid än jag var van vid.

Jag började i liten skala och i takt med att vi utvecklades så har jag gjort detsamma. Det är så spännande och viktigt för mig att få vara en del av det arbete vi gör. Varje dag jag går till jobbet så har jag ett stort leende på läpparna och jag får ibland nypa mig i armen för att påminna mig om att drömmen blev sann.
Något jag vill säga till alla som tvivlar på sina drömmar – gör inte det för de blir sanna när ni minst anar det. Jag har jobbat som grafisk formgivare i många många år och det har gjort att jag idag kan ge allt jag har till Maskrosbarn. Tiden var helt rätt.

Behöver du prata med någon?

Har du en förälder som har ett missbruk, mår psykiskt dåligt eller utsätter dig för våld? Vi finns här för att hjälpa dig!

hitta hjälp här
Berättelser
Två personer promenerar
Berättelser Familj Föräldrar

Att vara placerad

Jag var 13 år när jag fick flytta ifrån mamma och pappa och det här är den tredje familjen jag bott i. De är en sådan där familj jag alltid velat ha, men ändå känns det som att jag snart ska explodera av alla jobbiga känslor.

Läs mer här
Berättelser
Tjej sitter på marken vid en trappa
Berättelser Psykisk ohälsa Våld

Att utsättas för våld

Mamma har alltid varit våldsam mot mig så länge jag kan minnas. Hon har så svårt att kontrollera sin ilska och tar ut det på mig.

Läs mer här
Berättelser
Berättelser Högtider

Att fira studenten som maskrosbarn

Ju närmare avslutningen vi kom och all planering inför den stora dagen satte igång, började jag må dåligt. Jag var inte glad över att ha klarat av den största milstolpen i mitt liv, jag var rädd.

Läs mer här