Meny
I januari 2026 lämnade Maskrosbarn in ett remissvar på utkast på lagrådsremissen För barns rättigheter och trygghet – en ny lag om omhändertagande för vård av barn och unga.
Maskrosbarn välkomnar ambitionen att stärka barns rättigheter genom en ny och mer överskådlig lagstiftning. Samtidigt riktar vi kritik mot den korta svarstiden som har begränsat remissinstansernas möjlighet att göra en ordentlig barnrättslig genomlysning av reformen.
Barnets anknytning till familjehemmet som en ny grund för omhändertagande
Vi ställer oss positiva till ambitionen att ge barnets anknytning till familjehemmet ökad betydelse i lagstiftningen. För många familjehemsplacerade barn skapar osäkerheten kring en eventuell hemflytt en stor otrygghet som hindrar dem från att våga knyta an till sitt familjehem.
Samtidigt understryker Maskrosbarn att det föreslagna omhändertagandet på grund av anknytning inte får bli ett slutläge i sig eller ett alternativ till vårdnadsöverflytt. En vårdnadsöverflytt är i dag det rättsliga institut som bäst tillgodoser barnets behov av långsiktig stabilitet och trygghet. Arbetet med att klargöra barnets situation och stärka förutsättningarna för vårdnadsöverflytt måste därför fortlöpa parallellt med ett omhändertagande på grund av anknytning.
Kritik mot tvångsåtgärder på särskilda ungdomshem
Maskrosbarn riktar stark kritik mot att de särskilda befogenheterna inom den statliga barn- och ungdomsvården förs över till den nya lagstiftningen utan en föregående barnrättslig analys. Upprepade granskningar av Statens institutionsstyrelse (SiS) visar att ingripande tvångsåtgärder, såsom avskiljning och vård i enskildhet, används på ett sätt som innebär allvarliga kränkningar av barns rättigheter. Vi anser att det är djupt problematiskt att befästa befogenheter som under lång tid kritiserats av såväl tillsynsmyndigheter, civilsamhället och internationella organ, utan en samlad översyn.
Behov av en helhetsbedömning vid omhändertaganden
Maskrosbarn efterfrågar en lagstiftning som möjliggör en nyanserad helhetsbedömning av barnets situation. Barns utsatthet är ofta resultatet av samverkande faktorer där brister i omsorgen och barnets eget beteende inte kan separeras. Lagstiftningen bör därför möjliggöra samlade helhetsbedömningar snarare än att pröva olika rekvisit isolerat från varandra. Endast genom en helhetsbedömning kan beslut om tvångsvård grundas på barnets faktiska skyddsbehov.
Kritik riktas mot remissförfarandet
Slutligen framför Maskrosbarn kritik mot remissförfarandet och ärendets handläggning. Att en lagrådsremiss av denna komplexitet skickas ut med mycket begränsad svarstid under jul- och nyårshelgerna begränsar remissinstansernas möjligheter till en djupgående analys. För att säkerställa att en reform av denna omfattning verkligen ger önskade effekter, krävs en grundlig beredningsprocess där remissinstansernas erfarenheter och kunskap ges reellt utrymme.
