Meny
Vi har haft äran att få möta tonåringar nästan varje dag, året runt sedan Maskrosbarn startades av två 17-åringar, för 17 år sedan.
Tonåren – en tid av förändring med mycket känslor. För unga som har föräldrar som är sjuka och inte förmår vara de föräldrar barnen önskar, är även en mognad uppnådd att våga ta steget bort från det dysfunktionella och söka stöd för sin egen skull. Att våga känna att även om mina föräldrar inte mår bra så har jag rätt att göra det. Och precis i den brytpunkten behövs en trygg vuxen för att våga ta steget att göra bra val för sin egen skull.
Det är just den trygga vuxna som Maskrosbarn är.
Utan er, våra trogna följare, påhejare, givare, stöttare, engagerade, utan er inga 17 år! Vi är så tacksamma för det stöd vi får som gör det möjligt för oss att fortsätta att arbeta med barns rätt till stöd och trygghet.
Vill du bidra? Swisha 17 kr, en krona för varje år vi stöttat ungdomar – eller vänd på summa och swisha 71 kr!
Hos oss får barn runt om i Sverige stöd genom att träffa trygga vuxna i vårt coachprogram eller hos våra kuratorer. Vi skapar också gemenskap med andra ungdomar som har liknande erfarenheter via vår lägerverksamhet och våra ungdomsgårdar . Läs mer om våra stöd här.
”När jag tänker på Maskrosbarn tänker jag på gemenskap som jag aldrig upplevt förut.”
”Jag var så trasig när jag kom hit, men här känner jag mig accepterad. Jag gillar mig själv nu.”
”Här kan man lita på alla. Det kan jag inte i min familj.”
”Maskrosbarn är som en extra familj och jag känner mig inte ensam på samma sätt längre. Jag är evigt tacksam för vad ni gjort för mig.”
Idén om Maskrosbarn föddes när Therése Eriksson och Denise Madsen träffades under gymnasietiden. De delade erfarenhet av att ha en förälder med missbruk och psykisk sjukdom samt att känna sig helt ensamma i sin situation, och grundade därför organisationen som ett projektarbete i skolan 2005. Therése och Denise, då 17 år gamla, började föreläsa för både barn och vuxna för att normalisera situationen för barn som levde i liknande situationer och visa att det faktiskt går att må bra, även om ens förälder mår dåligt. Läs mer om Maskrosbarn och hur organisationen växt sedan dess.
Jag har så mycket att säga dig och så mycket jag vill att du ska förstå. Samtidigt vet jag att du inte kommer att tro mig förrän du ser det med egna ögon.
Jag vill att du ska veta att det inte är ditt fel, det de vuxna får dig att bära är inte ditt ansvar. Jag ser nu hur du kämpade då, hur du trodde att dina föräldrar skulle bli bättre föräldrar om du var bättre.
Vilka grundkänslor har vi? Vad fyller de för funktion? Vad kan man göra för att identifiera och hantera sina känslor?
Jag är 17 år och varje dag är jag livrädd för att gå hem. Jag börjar känna av stämningen hemma redan när jag kommer in i trapphuset.
Om du hade en kompis som pratade med dig såsom du pratar med dig själv, vad hade du då känt och vad hade du tyckt om den kompisen?
När jag växte upp så upplevde jag många saker som gjorde att jag kände mig väldigt ensam, eftersom jag inte kände någon annan i min ålder som hade föräldrar som mådde psykiskt dåligt.
