Meny
10 barn- och ungdomsorganisationer: Upp till bevis
Debattartikeln publicerades i Aftonbladet 20 mars 2026
I år går Sverige till val. Hundratusentals förstagångsväljare kliver in och får aktivt vara en del av vår demokrati. Trots det har regeringen signalerat att barn och ungas levnadsvillkor inte spelar någon roll. Deras ungdomspolitik har fått hård kritik för att inte göra tillräckligt. Barnfattigdomen ökar markant, samtidigt som man underminerar ungdomsrörelsen genom att minska finansieringen. Det är både oansvarigt och ohållbart. Nu kräver vi att regeringen börjar bry sig om ungdomspolitiken!
Under mandatperioden har ungdomsarbetslösheten ökat, och ungas situation på bostadsmarknaden har försämrats. Den psykiska ohälsan bland unga är fortsatt ett allvarligt samhällsproblem, samtidigt som färre upplever att de har tillgång till meningsfulla fritidsaktiviteter.
Vi ser i dag en negativ utveckling där andelen unga som upplever att de har möjlighet till inflytande minskat från 33 till 12 procent på kommunal nivå och från 34 till 22 procent på nationell nivå de senaste fem åren (MUCF, Ung i dag 2024). Parallellt ser vi ett trendbrott med minskat valdeltagande. Samtidigt visar Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesorganisationers (MUCF) rapport ”Så tycker unga 2025” och statistik från ”Ung i dag 2024” att ungas vilja att engagera sig och påverka samhället har ökat. Det finns alltså ett växande engagemang – men krympande möjligheter att faktiskt utöva inflytande.
I dialog med ungdomsrörelsen har Tidöpartierna klargjort att de inte planerar att ta fram ett ungdomspolitiskt handlingsprogram. Detta trots att ett handlingsprogram är avgörande för att säkerställa ungdomspolitikens implementering. Regeringen har minskat statsbidragen till ungdomsorganisationer och annat stöd till nationell och internationell ungdomsverksamhet med 50 miljoner kronor.
I höstas skrev 20 civilsamhällesorganisationer ett brev som skickades till ansvarig minister för att uttrycka oro över regeringens besked om att de inte planerar att ta fram ett ungdomspolitiskt handlingsprogram. Utan ett handlingsprogram riskerar målen att reduceras till en bakåtblickande sammanställning av redan genomförda insatser, utan tydlig riktning för de kommande fem åren.
Om regeringen nu väljer att endast ta fram en skrivelse snarare än en plan, med nya politiska åtaganden, så innebär det i praktiken att ungdomspolitiken lämnas utan verktyg för verklig förändring.
Det skulle vara ett tydligt steg tillbaka, i en tid då barn och unga behöver framtidstro, långsiktighet, delaktighet och ett tydligt politiskt ledarskap. Det kommer inte bara att få allvarliga och långtgående konsekvenser för ungdomspolitiken och för möjligheten att nå det ungdomspolitiska målet, utan i slutändan är det barn och unga som drabbas.
Vi vill se ett nytt handlingsprogram med tydliga, konkreta och mätbara insatser som stärker barn och ungas inflytande. Vi vill att Tidöpartierna ska säkerställa att alla unga ges reella möjligheter att påverka beslut som rör dem, i linje med de ungdomspolitiska målen.
Nu är det upp till bevis att säkerställa att löften om goda levnadsvillkor, makt att forma sina liv och inflytande över samhällsutvecklingen blir till verklighet.
Det är dags för regeringen att börja bry sig om ungdomspolitiken. På riktigt.
Marlene Claesson, generalsekreterare, Youth 2030 movement
Lydia Korsgren, förbundsordförande, Rädda Barnens Ungdomsförbund
Elias Fjellander, förbundsordförande, RFSL Ungdom
Tomas Aronson Ylipää, förbundssekreterare, Unga Örnars Riksförbund
Ida Östensson, generalsekreterare, ChildX
Elin Hågeby Caicedo, generalsekreterare, Maskrosbarn
Wilma Axelsson, förbundsordförande, Unga Rörelsehindrade
Astrid Miller, Ungdomspolitisk talesperson, Movendi Sverige
Elin Wernquist, generalsekreterare, Barnrättsbyrån
Evelina Maro Ferbrache, Sverok Spelkulturförbundet
Oscar Vapper Fjällström, NUNI- nätverk för ungas inflytande
