Meny
Mamma har alltid varit våldsam mot mig så länge jag kan minnas. Hon har så svårt att kontrollera sin ilska och tar ut det på mig. När jag var mindre så bodde min äldre syskon hemma och då kunde de skydda mig men nu är det bara jag kvar. Jag brukade vara rädd och bli ledsen när mamma slog mig men nu är det som att jag typ stänger av när det händer. Jag är större nu och skulle nog kunna göra motstånd men jag gör inte det, jag vill inte vara som hon.
För någon vecka sedan så slog hon mig så mycket att jag hade blåmärken över ryggen och armen. Jag tror att mina lärare i skolan såg men ingen sa något . Det är aldrig någon som har frågat mig hur jag mår på riktigt eller hur jag har det hemma. Ibland har jag svårt att ta mig till skolan eller koncentrera mig, så jag har ganska hög frånvaro. Då har skolan gjort en anmälan till soc. När jag och pappa varit där har de frågat varför jag inte är i skolan och sagt att jag ska gå dit, men inget annat.
Ibland känns det som att mamma inte älskar mig och ibland är hon min bästa vän. Jag vet aldrig när hon kommer vända och det spelar ingen roll hur jag beter mig. En gång satte jag upp en bild där jag tyckte att jag var fin. När hon såg den frågade hon varför jag satt upp den, sa att jag var ful och rev ner den. Det gjorde mig så himla ledsen.
Om inte ens min mamma tycker jag är fin eller tycker om mig, hur ska jag eller någon annan någonsin kunna göra det då?
Är du ungdom och läser detta? Det är såklart inte okej att någon utövar våld mot dig! Våld kan se ut på olika sätt och behöver inte vara slag. Läs mer om olika typer av våld här. Försök att ta mod till dig att berätta för någon du litar på hur du har det. Du kan också höra av dig till oss i vår chatt där du kan vara anonym.
Att ta kontakt med oss är ett första steg för att få stöd och börja må bättre. Alla som jobbar i våra stöd har själv erfarenhet av att växa upp med svåra hemförhållanden. Vi förstår hur det kan kännas - du är inte ensam!
Våra stöd och aktiviteter
