Meny
Varje år placeras cirka 20 000 barn i familjehem eller på institution. Placerade barn är en särskilt utsatt grupp med förhöjd risk för suicid, fysisk- och psykisk ohälsa, missbruk och kriminalitet. Barnen anses ha fått samhällets tyngsta och mest kostsamma insats, vilket bidrar till att de utöver sin placering sällan får fler stödinsatser beviljade av socialtjänsten. Enbart 20 procent av landets kommuner uppger att de ger barnen andra typer av stöd.*
I veckan släpps både en rapport från FoU i Väst baserad på intervjuer med placerade ungdomar, familjehemsföräldrar och socialsekreterare samt den statliga utredningen ”Barn i samhällets vård”. Båda pekar på behov av mer och bättre stöd till placerade ungdomar. Utredningen föreslår en utökad skyldighet för socialtjänsten att ge placerade barn mer stöd, samt pekar även på hur det skulle kunna förebygga sammanbrott och skapa förutsättningar för stabila placeringar.
Socialsekreterarna i FoU-rapporten ger en bild av en beslutskultur som är mer reaktiv än proaktiv och där tid och pengar alltid saknas. Idag finns en rad faktorer som avgör om ungdomen får stöd utöver sin placering, t.ex. hur mycket tid socialsekreteraren har att lära känna ungdomen, socialtjänstens utbud och kommunens prioriteringar. Det är tydligt att barnets behov inte får vara avgörande när det kommer till beslut om stöd.
Många av barnen som går i stöd hos Maskrosbarn vittnar om vilken stor omställning det är att flytta till ett familjehem. Barnen beskriver känslan av maktlöshet och hur de lever med känslan av att när som helst ryckas upp, detta oavsett hur bra de trivs i familjehemmet. Det leder oss till slutsatsen att familjehemmets kvalité inte avgör om behovet av stöd finns utan att det är den stora omställning som en placering innebär.
Då många kommuner dessutom saknar stödinsatser som svarar upp till placerade barns behov behövs fler innovativa lösningar. Ett exempel är Maskrosbarns fleråriga samarbete med Göteborgs Stad där placerade barn kan ta del av stöden Coach och Helgläger. Stöd som har varit avgörande för ungdomar och mycket uppskattade av socialtjänst och familjehem.
Det finns idag inga formella hinder för socialtjänsten att bevilja stödinsatser till placerade barn, utifrån FoU-rapporten verkar det dock finnas en hel del organisatoriska hinder. För att utredningens rekommendationer ska kunna förverkligas krävs ökad kunskap om placerade barns behov och tillräckliga ekonomiska resurser för att tillgodose dem, i varje kommun.
Mer stöd kan inte ses enbart som en kostnad utan snarare som en investering i förebyggande arbete och något hela samhället på sikt kommer att tjäna på, både monetärt och i besparingar av barns lidande.
Elin Hågeby Caicedo, Generalsekreterare Maskrosbarn
Linn Englund, sakkunnig och tf. Påverkanschef Maskrosbarn
Johanna Azar, Verksamhetschef Maskrosbarn Göteborg
*SBU rapporten ”Insatser för bättre psykisk och fysisk hälsa hos familjehemsplacerade barn” 2017
