ÄR DU UNGDOM OCH HAR DET JOBBIGT HEMMA? CHATTA MED OSS!

STÖTTA OSS
Rättigheter

Rättigheter

Ibland kan det vara svårt att veta vad du har rätt till i skolan, hos socialtjänsten eller hemma i familjen. Här hittar du berättelser, fakta och poddavsnitt som tar upp de frågorna.

Ta mig på allvar!

Vi är så många som har känt att våra känslor inte blev tagna på allvar. Många av oss undrar varför ingen vuxen lyssnade på riktigt. Överallt så kände jag mig ändå ganska genomskinlig... Inte bara på ett soc-möte där alla vuxna pratade om vad som var bäst för mig, som att jag inte fanns och jag minns hur till och med vardagsgrejer gjorde att jag kände mig så sjukt osynlig. Vi bor i en förort i Stockholm, jag är snart 13 år och känner att inget jag känner eller säger har något värde. Alla vuxna sätter krav, krav och mer krav och lyssnar inte, de hör mig inte ens. Jag är så arg, På alla vuxna. Allt jag försöker säga studsar liksom bara tillbaka och hela kroppen skriker ”LYSSNA PÅ MIG”. Jag har stängt in mig på mitt rum och sitter på den slarvigt bäddade sängen vid fönstret. Jag är så arg och känner hur tårarna forsar ner för mina kinder. Jag vill ha sönder något för det är som att jag spricker snart, inifrån och ut. Arg. Så, arg. Ingen lyssnar och ingen förstår. Alla möjliga vuxna lägger sig i och säger åt mig vad jag ska göra och hur jag ska göra det. Det känns verkligen så. Så trött på att ingen tar mig på allvar. ”det är väl inte så jobbigt, du går ju bara i skolan, du ska veta hur det känns att jobba”. ”du är liten, du har det lätt” ”så har jag också känt, det går över” ”men lilla gumman då” Många av oss har skrivit mycket för att kunna hantera allt. Jag var också en av dem som skrev dagbok. Det var min bästa vän, den som faktisk lyssnande på mig och som tillät mig att ha alla mina känslor. Jag sitter där på min säng, med den största klumpen i magen och skriver: ” De tror att jag inte blir trött för att jag bara går i skolan. Vad fan vet dom? Alla lägger sig i och bara tycker. Jag fick inte gå på dansen nu, har gråtit hela dagen idag fram tills 14.30. Gråter inte för att jag är ledsen, är så jävla arg och besviken. Orkar inte mer. Så obeskrivligt arg. Så trött. Som att det inte räckte med min pappa. Som att det inte räckte med allt annat i mitt helvetes jävla liv. Längtar så mycket tills jag tar studenten, tills jag kan flytta och lämna allt det här bakom mig”. Idag vet jag att det som hände var att jag inte blev tagen på allvar. Jag var arg för att vuxna ställde sig över mig jämt och förminskade allt jag kände. Jag ville bort för att kunna vara på en plats där jag kände mig respekterad. Allt jag ville var att någon skulle erkänna mina känslor, bara lyssna typ. Vuxna glömde bort att jag inte levde i deras verklighet, de glömde bort att mina känslor inte var mindre verkliga bara för att jag inte var vuxen och de glömde bort att det var jobbigt för mig också. Det var ändå jag som träffade min pappa med kontaktperson. Det var jag som behövde hantera min pappas konstiga grejer. Det var jag som var rädd för min pappa. Det var jag som tog omvägar hem för att inte behöva se honom. Det var jag som gömde mig. Det var jag som satt där och ingen annan kunde veta hur jag kände – det var ju min pappa. På Maskrosbarn jobbar vi mycket med rättigheter. Det är så otroligt viktigt. Dels så pratar vi mycket om barnkonventionen men vi har också något som kallas för personliga rättigheter. Jag vill ge er några av mina favoriter som ni kan använda för att påminna er om vad ni har rätt till och som ni kan påminna vuxna om! 1. Som person har jag rätt att bli tagen på allvar 2. Som person har jag rätt att må dåligt 3. Som person har jag rätt att bli lyssnad på 4. Som person har jag rätt att bli respekterad Du kanske har en annan favorit? Använd den, för du har rätt till så otroligt mycket! Kom ihåg att du alltid har rätt till dina känslor och din upplevelse. Kom ihåg att ingen annan kan tala om för dig hur du känner. Kom ihåg att du är värdefull, att du alltid har rätt till att bli sedd och tagen på allvar! Stor kram från Marina

Som person har jag rätt att

Vi på Maskrosbarn pratar mycket med ungdomarna om rättigheter och vikten av hur betydelsefulla ungdomarna är.  Fick inspiration från min fina, kloka arbetsgrupp som jag tillsammans med Marina hade igår. Jag har fått äran att följa ungdomarna i ett år och vi påbörjar nu år två tillsammans. Vi på Maskrosbarn pratar mycket med ungdomarna om rättigheter och vikten av hur betydelsefulla ungdomarna är. Det vi har reagerat mest på i vårt arbete med ungdomar är deras okunskap kring deras EGNA rättigheter. En stor majoritet vet inte om vad Barnkonventionen är, än mindre vad den innebär för dem.  Många känner sig svikna i mötet med olika professionella och känner sig inte förstådda eller att dem blivit lyssnade på. Många känner sig också otrygga hemma och vågar inte säga ifrån. Vilka rättigheter de har i mötet med en socialsekreterare, val av insats eller möten med BUP är något som många ungdomar aldrig hört talas om.  De får ingen kunskap om föräldrarnas sjukdomar eller diagnoser och blir inte involverade i förälderns behandlingsprocess. De upplever inte heller att de får tillräckligt med information om vad de själva kan få för stöd och de undrar varför de inte får berättat för sig vad de har rätt till. Det är därmed många som tagit för vana att hålla tillbaka eller stå vid sidan av, för att det ändå inte är någon som lyssnat eller förstått. Igår på gruppen bad vi ungdomarna att skriva ner fem egna rättigheter som är viktiga för just dem, i deras liv. Vi skrev sen ihop alla till en lång lista som jag fått tillåtelse att dela med mig av. Läs och begrunda. Som person har jag rätt: Att bli accepterad för den jag är Att vara den jag är Att vara stolt över mig själv Att må bra fast andra mår dåligt Att må hur jag vill Att välja mitt umgänge Att välja min egna väg i livet Att säga det jag vill Att uttrycka mina känslor Att få rätt veta allt det som gäller mig Att bli lyssnad på Att bli förstådd Att säga NEJ Att vara kär, och i vem man vill Att få min röst hörd Att säga ifrån Att ta avstånd från folk

Om Barnkonventionen

Efter en lång vabbruari är vi äntligen tillbaka med nytt avsnitt! Den 1 januari 2020 blev barnkonventionen lag, men vad innebär det egentligen? Helen träffar Lisa, sakkunnig i barnrättsfrågor på Maskrosbarn som hjälper oss att förstå mer. Lyssna på avsnittet här!

Ditt bidrag gör skillnad

Maskrosbarns arbete är viktigare nu än någonsin. Stöd vår verksamhet och bidra till barns rätt till en trygg barndom här och nu!

Välj summa nedan