Meny
Under alla helgons dag tänder vi ljus för dem vi saknar i vårt liv. Genom att tända ett digitalt ljus är du med och stöttar vårt arbete med att hjälpa barn som mist sina föräldrar i psykiska sjukdomar och missbruk.
Många av barnen vi stöttar har hela livet haft en oro att mamma och pappa ska dö. Flera av de sjukdomar som barnens föräldrar har är progressiva och många förlorar sina föräldrar alldeles för tidigt. Upplevelsen kan också vara att man mist sin förälder, långt innan den faktiskt dör. Båda erfarenheterna gör dock att barnen tvingas leva med sorg.
Nedan kan du ta del av berättelser om sorgbearbetning, skriva av båda barn och vuxna i vår verksamhet.
Att möta döden som 9 åring var bland det värsta jag varit med om. För att inte tala om alla känslorna som helt plötsligt var huller om buller. Jag försökte trycka undan dem, men i stället kom mardrömmarna och ibland hade jag svårt att skilja på vad som var vad? Dröm eller verklighet?
Jag har levt med krisberedskap sedan jag var elva år gammal. Alltid på tå för att jag inte har vetat hur livet ska kastas om, ändras och anpassas efter min svårt sjuka mamma.
Podden gästas av Maskrosbarns kurator Hanna som delar med sig av egna erfarenheter av sorg och saknad. Vi benar ut vad sorg är, hur det kan ta sig i uttryck och olika sätt att hantera det på.
Så tidigt jag kan minnas hade jag en oro i kroppen. En oro att något skulle hända mamma och pappa. Kära gud eller den som bestämmer gör så att mamma, pappa och jag får leva lyckliga länge i alla våra dar och att ingen blir sjuk eller dör. Varje kväll samma mantra.
Aldrig. Ett så oåterkalleligt ord. Jag får aldrig mer se dem, krama dem, eller tala med dem. Och så ska jag leva resten av mitt liv…
Alla volontärer, ledare och kuratorer som jobbar på Maskrosbarn har själv vuxit upp med svåra hemförhållanden. Vi har frågat några av dem vad som var deras första steg för att börja prata om sin situation, få hjälp och börja må bättre.
