Meny
Jag växte upp med en mamma som verbalt och psykiskt misshandlade mig och min bror. Jag förstod från en ganska ung ålder att någonting var fel i vår familj men jag kunde inte riktigt sätta fingret på vad det var.
Utåt sett var allt bra. Vi hade stadig ekonomi och var prydligt klädda. Hemmet sköttes och vi hade mat på bordet varje dag. Men när ingen såg fick jag och min bror dagligen utstå mammas raseriutbrott. Vi blev kallade för hemska saker och anklagade för att ha gjort henne så arg. Det var liksom aldrig hennes fel utan, det var alla andra som gjorde henne så vansinnigt arg.
Så länge jag kan minnas har jag haft besvär att somna på kvällarna och jag har alltid haft ont i magen och plågats av huvudvärk. Jag tassade alltid på tå hemma, rädd för att utlösa ett nytt raseriutbrott. Misshandeln blev så normaliserad att jag inte riktigt förstod vad jag varit med om förrän jag blev vuxen och sökte hjälp.
Psykisk misshandel syns inte alltid och som barn blir man expert på att dölja det som är jobbigt hemma. Jag önskar att Maskrosbarn hade funnits när jag var liten. Hade jag haft möjlighet att läsa om andras berättelser så hade jag kanske förstått vad som var fel mycket tidigare.
/Vuxen som är engagerad i Maskrosbarns verksamhet
Att ta kontakt med oss är ett första steg för att få stöd och börja må bättre. Alla som jobbar i våra stöd har själv erfarenhet av att växa upp med svåra hemförhållanden. Vi förstår hur det kan kännas - du är inte ensam!
Våra stöd och aktiviteter
