Jag blev väckt på morgonen. De kom in med sång och presenter, de hade en liten bricka med frukt och en bulle med ett ljus i. Men jag hade en klump i magen. För mamma pratade långsammare och ljusare än vanligt.
Jag bönade och bad min pappa om att han skulle vara nykter på min födelsedag, bara för en dag, att han skulle kunna ge upp det för min skull. Jag ville ha en normal dag, utan skrik och bråk.
Jag växte upp med en mamma som verbalt och psykiskt misshandlade mig och min bror. Jag förstod från en ganska ung ålder att någonting var fel i vår familj men jag kunde inte riktigt sätta fingret på vad det var.
När själva studenten sen kom, hade vi ett litet firande hos mamma. Det kändes inte festligt, inte jämfört med hur mina kompisar hade det. Mina kompisar hade föräldrar som höll tal, lekte lekar, de behövde inte stressa över hur dyr studenten hade varit; de kunde njuta av att bara få fira.
