Att känna skuldkänslor för sin förälders beteende

Jag växte upp med en mamma som led av psykisk ohälsa. Jag minns en gång när jag och min syster var hos pappa en helg. Jag var 11 år, det var november och jag minns att den första riktiga snön hade kommit och det hade blivit så där riktigt kallt över natten. Vi vaknade upp på lördagsmorgonen och ville åka skridskor för första gången för i år, men hade såklart glömt skridskorna hos mamma där vi bodde varannan vecka. Mamma bodde inte jättelångt ifrån pappa, så vi åkte dit för att hämta de.

Min lillasyster och jag väntade kvar i bilen medan pappa gick in i garaget för att gräva fram skridskorna. Medan vi väntade fick jag en konstig känsla i kroppen och en klump i magen, men jag kunde inte sätta fingret på vad det var.

Det tog lång tid innan min syster och jag fick veta vad som hade hänt den dagen. Det visade sig att mamma låg medvetslös inne i huset medan vi bara var några meter ifrån och hämtade våra skridskor. Hon hade försökt att ta livet av sig och hade legat medvetslös i över 48 timmar. När hon vaknade ringde hon själv ambulansen och var arg över att hon inte hade lyckats. Hon blev inlagd på psykakuten, men bara efter någon dag lyckades hon övertala läkarna att det inte var så allvarligt och att hon skulle få åka hem.

När mamma berättade det för mig sa hon att det var mitt fel, eftersom vi hade bråkat precis innan vi åkte till pappa den helgen. Jag fick lova att inte berätta för min syster för hon var för liten för att förstå. Det var egentligen jag också, men av någon anledning tyckte hon att jag skulle veta om det.

Jag minns att jag blev väldigt rädd och kände väldigt mycket skuldkänslor eftersom mamma sa att det var mitt fel. Tänk om hon hade lyckats? Då hade jag behövt leva med den skulden resten av mitt liv. Och tänk om hon kommer försöka ta livet av sig igen? Kommer det då vara mitt fel?

Jag försökte göra allt i min makt för att inte mamma skulle bli arg, men ingenting fungerade. Det spelade ingen roll vad jag gjorde, blev hon arg så var det mig hon tog ut det på. Mamma hotade ofta om att ta livet av sig och försökte även göra det några fler gånger.

Nu som vuxen vet jag att det aldrig är barnets fel när en förälder mår dåligt, och det är aldrig barnet som ska bära skulden för förälderns beteende. Hon var sjuk och hade behövt hjälp av andra vuxna och jag var ett barn som hade rätt att fortsätta vara ett barn.