Meny
Jag pratar aldrig om dig. Det är som att jag inte haft en pappa.
Men det fanns en tid då du var en del av mitt liv. Ingen stor del, men vi träffades på mitt initiativ nu o då. Varför vet jag inte riktigt, kanske för att jag kände att det är det en normal familj gör. Man träffas och umgås. Men vi var ingen normal familj.
Jag kände mig aldrig älskad av dig. Du hade övergett oss, startat om. Ditt missbruk och ditt ego var det du älskade och prioriterade.
Nu finns inte du längre. Och jag saknar inte dig.
Tidigare tog det emot att erkänna det, men jag har landat i att jag inte har någon skyldighet att sakna dig. Jag lägger istället min tid och energi på andra människor som jag känner samhörighet med. Jag väljer själv vem jag saknar.
/Vuxen som är engagerad i Maskrosbarns arbete
Att ta kontakt med oss är ett första steg för att få stöd och börja må bättre. Alla som jobbar i våra stöd har själv erfarenhet av att växa upp med svåra hemförhållanden. Vi förstår hur det kan kännas - du är inte ensam!
Våra stöd och aktiviteter
