Ge barnen rätt att klaga enligt Barnkonventionen

Debattartikeln publicerades 29/6 i Aftonbladet.

Nyligen fick Sverige skarp kritik för att vi inte vill binda oss rättsligt till (ratificera) barnkonventionens tredje tilläggsprotokoll. Utan det saknar barn i Sverige möjlighet att utkräva ansvar om staten sviker när deras rättigheter kränks. Vid FN:s granskning av Sveriges arbete med mänskliga rättigheter i maj 2025, den så kallade UPR-processen, var det flera länder som påpekade just detta.
Vi ser hur barns rättigheter i Sverige hotas allt mer. Nya politiska förslag riktar sig direkt eller indirekt mot barn. Det märks i förslag så som särskilda barnfängelser, försämrad familjeåterförening och sänkt straffbarhetsålder, något både regeringspartier och delar av oppositionen öppnat för trots kraftig kritik från barnrättsorganisationer, forskare och FN:s barnrättskommitté.

52 länder har bundit sig till protokollet – men inte Sverige

Om förslagen blir verklighet riskerar de kränka barns rättigheter när de tillämpas och utgör en radikal förflyttning av synen på barn och barns rättigheter.
Samtidigt som barns rättigheter kränks allt mer finns stora luckor i barns möjlighet att få upprättelse. Trots att barnkonventionen är svensk lag sedan 2020 kan barn inte klaga till FN:s barnrättskommitté om deras rättigheter kränks och det svenska rättssystemet brister. Det betyder: inga konsekvenser för vuxna och otillräcklig tillgång till rättvisa för barn.

Att barnkonventionen är lag innebär inte att barn automatiskt får sin röst hörd eller sina rättigheter tillgodosedda. Tvärtom visar både forskning och verkliga fall att barns rätt till information, delaktighet och rättslig prövning ofta inte fungerar.Det tredje tilläggsprotokollet kan ändra på det. Det skapar inga nya rättigheter utan ger barn en möjlighet att få sina befintliga rättigheter prövade internationellt. Till exempel barn som diskrimineras i skolan, barn som nekas uppehållstillstånd trots skyddsbehov eller barn i vårdnadstvister vars röst inte hörs.52 länder har bundit sig till protokollet. Det innebär att barn i Sverige har sämre rättsskydd än barn i en lång rad länder. Bland annat grannländerna Finland och Danmark, liksom Tyskland, Turkiet och Ukraina.Kritiken är inte ny. Både 2015 och 2020 fick Sverige liknande rekommendationer i FN. 2023 föreslog även statens egen utredning att vi borde ratificera protokollet. Ändå har inget hänt.

Förtroendet för att staten ska skydda barn riskerar försvinna.

Sverige har bundit sig till liknande funktioner för andra grupper men när det gäller barnkonventionen tar det stopp. Att inte ge barn en egen internationell klagomekanism handlar ytterst om en ovilja att ge barn verklig makt.
Regeringen säger att frågan är under beredning. Det svaret håller inte längre. Barnkonventionen är svensk lag. Det är snart femton år sedan FN:s generalförsamling antog protokollet, med svenskt stöd. Sverige har alltså röstat för det, men vill inte binda sig till det själva.
I en tid där mänskliga rättigheter ifrågasätts allt mer är det avgörande att stå upp för sina åtaganden. Det är inkonsekvent att införa barnkonventionen som lag men inte erkänna barns rätt att klaga om den inte efterföljs. Förtroendet för att staten ska skydda barn riskerar försvinna när både politisk retorik och lagförslag vill ha hårdare tag. Nu när Sverige granskas internationellt – och får tydliga rekommendationer – är det regeringens ansvar att agera.

Vi uppmanar därför regeringen:
Säg ja till rekommendationerna från FN:s granskning och ratificera det tredje tilläggsprotokollet till barnkonventionen.
Sverige har länge varit ett föregångsland för barns rättigheter. Nu halkar vi efter. Sverige, dags att bli bäst i klassen igen.

Hanna Gerdes, ordförande Civil Rights Defenders
Sofia Walan, exekutiv chef Civil Rights Defenders
Sara Damber, avdelningschef Sverigeprogrammet Rädda Barnen
Jenny Epel Insulander, tillförordnad generalsekreterare Bris
Amanda Bertilsdotter-Nilsson, barnrättsjurist
Elin Hågeby, generalsekreterare Maskrosbarn
Petra Nyberg, programchef
Tala Harb, första vice förbundsordförande Rädda Barnens ungdomsförbund
Li Nester, förbundsordförande Röda Korsets ungdomsförbund
Selene Cortes, generalsekreterare Bufff
Mattias Ingeson, generalsekreterare Erikshjälpen
Emil Mattsson, direktor Räddningsmissionen
Ann-Charlotte Gavelin Rydman, förbundsordförande Sveriges Skolledare
Maria Olausson, barnrättsjurist Frälsningsarmén och ordförande Nätverket för barnkonventionen
Anna Sabelström, barnrättsvetare och verksamhetsledare Knas Hemma
Christina Heilborn, förbundssekreterare FUB
Oscar Sjökvist, förbundsordförande Förbundet Unga Rörelsehindrade
Mindie Norrie, förbundsordförande Sveriges Dövas Ungdomsförbund
Lars Olsson, chefsjurist Asylrättscentrum