Meny
Sverige står inför en akut situation, samhällets skyddsnät för barn har havererat och det får de mest fruktansvärda konsekvenser – att barn dör. Det skriver Elin Hågeby Caicedo, generalsekreterare på Maskrosbarn, Maria Heimer, docent i statskunskap vid Uppsala universitet.
De senaste månaderna har vi fått ta del av flera tragiska händelser där barn allvarligt misshandlats och avlidit till följd av våld från nära anhöriga. Det är svårt att dra slutsatser av enskilda fall men vad som går att konstatera är att detta är ett resultat av ett bristande system.
När det gått så långt att barn utsätts för dödligt våld av en närstående kan det vara lätt att tro att barnen varit osynliga för samhället och därmed att det inte funnits möjlighet att ingripa, men i de flesta fall är det snarare det motsatta.
Socialstyrelsens skade- och dödsfallsutredningar 2022-2023 som nyligen släpptes visar på att de barn som utsatts för dödligt våld sällan är okända för samhället. Det senaste året innan brottet begåtts har i många fall både brottsoffer och brottsutövare haft samhällskontakter. Det är både samhällskontakter på en generell nivå och på specialistnivå utifrån behov av stöd.
Nyligen publicerade även IVO sin tillsyn av ”socialtjänstens och hälso- och sjukvårdens arbete mot mäns våld mot kvinnor, våld i nära relationer och hedersrelaterat våld och förtryck”. Granskningen visar på stora brister i Socialtjänstens handläggning och regelefterlevnad. Bristerna försvårar att våld upptäcks och kan i värsta fall dölja pågående våld.
I tre ärenden som IVO granskat har barn och kvinnor dött till följd av det våld de utsatts för.
Det bör understrykas att de tragiska händelser där barn allvarligt misshandlats och avlidit till följd av våld är resultatet av ett bristande skyddsnät men vad som också bör påpekas i sammanhanget är att bristerna drabbar en mycket större grupp barn än vad som rapporteras om, vilket ökar risken att detta kommer hända igen.
Forskning har visat att föräldrars bild av problemen får väga tyngre än barns vid bedömning av behov av stöd och skydd. Detta kan leda till att viktiga uppgifter om våld missas i utredningsprocessen då barn inte ges möjlighet att komma till tals. I de allra flesta fall är det även avgörande att föräldrar säger ja till en insats från socialtjänsten för att barnet ska få stöd, vilket i dag är ett stort hinder för att barn överhuvudtaget ska få hjälp från socialtjänsten.
Sverige har i dag ett system som bygger på ett partnerskap mellan vårdnadshavare och socialtjänst, detta gör att vi riskerar att tappa barnets perspektiv. Ett skifte måste ske där socialtjänsten i stället utgår från barnets bild av problemen och där barnets behov av stöd och skydd får vara avgörande.
Både IVO och Socialstyrelsen pekar på den pressade arbetssituation de som arbetar inom socialtjänst och hälso- och sjukvård befinner sig i. De behöver ges förutsättningar för att kunna utföra sitt viktiga uppdrag.
I en tid där allt fler repressiva åtgärder föreslås behöver vi skifta fokus till vad socialtjänstens huvuduppdrag är, att skydda och stötta barn som på olika sätt riskerar att fara illa. Stödpersonal på Maskrosbarn får dagligen ta del av berättelser från barn som erfar att deras föräldrars röst fått väga tyngre än deras.
Vi kan konstatera att det idag finns ett systemfel där barns våldsutsatthet inte uppmärksammas eller åtgärdas och där föräldrars bild av familjeproblematiken får väga tyngre än barnens. Något som får förödande konsekvenser.Det är allas vårt ansvar att inga fler barn dör, det är vårt ansvar att kräva det av våra politiker.
Elin Hågeby Caicedo
Generalsekreterare på Maskrosbarn
Maria Heimer
Docent i statskunskap vid Uppsala universitet
