Lust och fägring stor – men inte för alla barn

Just nu sjungs ”Den blomstertid nu kommer” i klassrum runt om i landet. Sommarlovet stundar och framtiden sägs ligga framför våra ungdomar med ”lust och fägring stor”. Men för tusentals elever klingar orden falskt.

Därför att närmare 20 000 elever kommer gå ut grundskolan utan gymnasiebehörighet. Det är nästan 800 skolklasser. Trots återkommande politiska löften har antalet elever som lämnar grundskolan utan gymnasiebehörighet ökat markant det senaste decenniet – med drygt 40 procent. Att så många barn inte klarar av grundskolan är konsekvensen av ett samhälle där barns uppväxtvillkor avgör vilka möjligheter de får senare i livet.

Allt fler barn och unga växer upp med stress, oro och känslan av att framtiden inte riktigt är till för dem. Skillnaderna märks tidigt. I vem som får stöttning hemifrån med läxor, uppmuntran och att hitta bra rutiner för skolan. I vem som har råd att fortsätta med sin idrott eller kulturaktivitet. I vem som har trygga vuxna omkring sig när livet är svårt.

Vi ser stora skillnader i barns psykiska hälsa beroende på socioekonomiska förutsättningar. Barn och unga i områden med socioekonomiska utmaningar riskerar enligt Socialstyrelsen psykisk ohälsa, självskadebeteenden och psykiatrisk tvångsvård i mycket högre grad jämfört med barn i mer välmående områden. Trots detta erbjuds man i lägre grad stöd och vård.

Skillnader i förutsättningar märks också tydligt i skolan. Skolverkets senaste TIMSS-studie visar att skillnaderna mellan elever beroende på förutsättningar ökar markant under högstadiet. Elever med mindre gynnsam socioekonomisk bakgrund visar ingen kunskapsutveckling alls mellan årskurs 8 och 9, medan högpresterande elever fortsätter att förbättra sina resultat. Det är alarmerande att skillnaderna mellan elever inte bara består, utan dessutom fördjupas genom högstadiet.

Enligt Folkhälsomyndigheten deltar barn och unga från familjer med svagare ekonomi i organiserad idrott i lägre grad än andra, bland annat eftersom avgifter, utrustning och resor kostar pengar. Det gör att många går miste om både gemenskap och bättre hälsa. När fritidsaktiviteter blir en ekonomisk fråga riskerar skillnaderna mellan barns förutsättningar att öka beroende på uppväxtvillkor.

Det är svårt att tala om jämlika möjligheter när barns vardag ser så olika ut.

För vissa barn är skola, fritidsaktiviteter och stöd från vuxna en självklar helhet. För andra hänger ingenting ihop. Då blir vägen genom skolan betydligt svårare och framtidstron mindre självklar.

Utvecklingen har under lång tid gått åt fel håll. Förebyggande insatser prioriteras ned, stöd sätts ofta in för sent och skillnaderna mellan olika områden riskerar att cementeras redan i barndomen.

Det är ett politiskt vägval.

För vi vet också vad som fungerar. När barn får tillgång till trygga vuxna, stöd i skolan, förebilder och meningsfulla sammanhang stärks både skolresultat, psykisk hälsa och känslan av att framtiden faktiskt är möjlig.

Varje dag möter Maskrosbarn, Stiftelsen Läxhjälpen och Katarina Cup barn och unga som behöver just det: fler sammanhang där någon ser dem, tror på dem och ger rätt stöd i tid.

Nästa regering, oavsett politisk färg, måste därför prioritera långsiktiga satsningar på barn och unga. Det kräver en rustad socialtjänst, tidiga stödinsatser och investeringar i de skyddsfaktorer – skola, fritid, sport och kultur – som gör att barn både kan växa upp tryggare och med möjligheter att nå sina framtidsdrömmar.

Vi vill därför se:

• långsiktiga investeringar i att alla barn ska klara skolan
• stärkt tillgång till idrott och kultur oavsett familjens ekonomi
• stärkt socialtjänst gällande tid, resurser och stöd utformat för barn
• ökad samverkan mellan skola, socialtjänst och civilsamhälle