Meny
Du var kanske precis som jag, trygg med de vuxna i grundskolan.
Kanske hade du precis tagit dig mod till dig och berättat för skolkuratorn om att inte veta vad som väntar när du kommer efter skolan. Kanske började du, precis som jag, försiktigt känna tillit och var så himla nära att våga berätta att du ibland inte kan hantera dina känslor utan att skada dig själv på kvällarna.
Samtidigt bubblar ett försiktigt hopp inom dig. Ett steg närmare självständigheten, en möjlighet att få börja om.
Så var det för mig. Oro och rädsla blandat med hopp och längtan. Möjligen tillhör du en av dem oroligaste själarna just nu, givet din historia. Dubbla känslor förvirrar oss en hel del.
För varje ny dag i gymnasiet kunde jag vila i att de flesta också var rätt upptagna med sina egna orosmoln. Jag tog studenten efter tre år, även fast jag tvekade på om jag ens skulle klara av en termin.
Så var snäll mot dig själv, ta din oroliga själ i handen.
Idag ser jag tillbaka på mitt yngre jag och föreställer mig hur jag ger henne en high-five för att hon stod ut, tog sig igenom och aldrig gav upp.
Nu befinner jag mig i andra änden av tunneln och använder min erfarenhet som volontär i Maskrosbarn-chatten. Att vara maskrosbarn är tufft på många sätt och det kan också resultera i nåt gott, som kan vara till hjälp för andra.
Kom ihåg: Allt är inte svart eller vitt, det finns en hel regnbåge däremellan!
Att ta kontakt med oss är ett första steg för att få stöd och börja må bättre. Alla som jobbar i våra stöd har själv erfarenhet av att växa upp med svåra hemförhållanden. Vi förstår hur det kan kännas - du är inte ensam!
Våra stöd och aktiviteter
