HAR DU DET JOBBIGT HEMMA? CHATTA MED OSS SÖ-TO kl. 20-22

Sviken

Pappa har lovat att komma ihåg nästa gång vi ska ses. Pappa har lovat att komma ihåg hur gammal jag är. Pappa har lovat att komma hem. Pappa har lovat att inte skrämma vår kontaktperson.

Att inte kunna tro på sin förälder när man växer upp är riktigt svårt. Att lära sig att inte tro på sin förälder är ännu svårare. Känslan av att bli besviken och sviken, gång på gång, gör så himla ont. Många av oss har känt den där besvikelsen som tillslut blir till ilska. Att ens förälder inte går att tro på är svårt, att ens förälder sviker är riktigt svårt, orättvist och fruktansvärt pissdåligt. Det är klart att du blir arg. Det klart att du blir ledsen. Det klart att det gör ont.

Pappa lovar saker som han inte kan hålla, jag känner mig sviken.
Läraren frågar inte hur jag mår, jag känner mig sviken.
Ingen vuxen gör något åt att min förälder är sjuk, jag känner mig sviken.
Min vän håller inte min hemlighet, jag känner mig sviken.
Mamma förstår inte, jag känner mig sviken.

Många av oss på maskrosbarn har också känt oss svikna, så många gånger. Vi vet att det gör ont, att man börjar bygga murar och på riktigt tro på att det inte är någon idé att lita på någon. Vi vet att det gör ont att känna sig sviken. Vi vet hur svårt det är att lita på när någon säger att de vill hjälpa, att de kan hjälpa eller till och med ska hjälpa.

Vi tror att vi vet, för vi kände också så. Jag kände så, länge, att man inte kan lita på andra, att jag måste bära mig själv. Vi vet att många vuxna har svikit på så många olika sätt, vi vet att det är skitsvårt att tro på andra när man inte ens kan tro på sin egen förälder. Vi vet att man känner sig så sjukt arg på världen för alla gånger man har blivit sviken, för allt man har fått vara med om – helt själv. Det är en ilska som är svår att bara bli av med. Precis som att känslan över att vara ledsen över alla gånger man blev besviken inte bara försvinner. De sår som ligger där och som tar tid att läka.

Vi vet att stöd och tillit kan kännas så otroligt långt borta. Vi förstår också att det blir så att man inte bara kan ge bort sin tillit som ingenting, att det tar tid att skapa förtroende, speciellt när man tror att man aldrig kommer kunna lita på någon. Därför förväntar inte vi oss på Maskrosbarn att du ska komma hit och lita på oss. Därför tror vi på att ge relationer tid. Tid för att få möjlighet till att bygga upp tillit, tillsammans. Vi vet att det är JÄTTEsvårt. Det är inte alls konstigt – det får vara svårt och det får ta tid.

Vi, jag, hoppas att du vill komma till oss och fortsätter att komma till oss. För att du, i din takt, ska våga och kunna tro på att vi vill hjälpa, att vi kan hjälpa och att vi ska hjälpa.

Kramar och kärlek från Marina och alla på Maskrosbarn!

 

Behöver du prata med någon?

Har du en förälder som har ett missbruk, mår psykiskt dåligt eller utsätter dig för våld? Vi finns här för att hjälpa dig!

hitta hjälp här