Som ett barn på julafton – i en drömvärld

I en drömvärld handlar julen om hopp och glädje. Pulkabackar, julbak och paket under granen. I min verklighet kunde julen handla om löften som inte kunde hållas och förväntningar som förblev just förväntningar. Jag kände mig ofta ensam i mina känslor kring julen. Omkring mig beskrevs julen som ett hav av lycka som jag inte kunde relatera till. Inte kan det vara det här vuxna menar med som ett barn på julafton?

I en drömvärld var önskelistor fulla av spänning, glädje och coola prylar. I min verklighet var önskelistan min drömvärld. Utöver de prylar jag önskade mig, som jag också fick ibland, kände jag mig väldigt ensam, där stod jag – helt utanför något som andra tog för givet. För jag var inte det barnet de vuxna menade med som ett barn på julafton

Min julstrumpa var fullproppad med blandade känslor. Där fanns också en försiktig förväntan, ett försiktigt hopp. De hade ju faktiskt lovat att inte bråka den här julen, inte heller dricka eller förstöra stämningen. Som vuxen frustreras jag över andra vuxnas antaganden. Som vuxen är jag försiktig med att beskriva positiva upplevelser med något som inte är en självklarhet för alla. Mina föräldrar har lärt mig hur jag inte vill vara som vuxen och förälder i framtiden. Någonstans kan jag idag acceptera och till och med vara glad över det. Det är ett försprång som är orättvist för ett barn men en riktig fördel som ung vuxen. Till exempel kommer varken du eller jag slänga oss med uttryck utan eftertanke. Just för att vi har den erfarenhet vi har.

”Som ett barn på julafton” är inte alltid detsamma som ett tryggt och lyckligt barn.