Meny
Om det en dag kom en liten fe som satte sig på min axel och av någon anledning viskade att jag fick en enda önskning, då skulle jag viska tillbaka. Tyst skulle jag berätta om den mest fantastiska människan jag känner. Om hennes enorma välvilja, naivitet, hennes humor och hennes skratt. Jag skulle beskriva hennes tårar och själv börja gråta innan jag skulle höja rösten för att berätta om hur orättvis världen är. Allt skulle jag berätta. Om hur du rest dig upp men fallit ner. Om hur livet aldrig låtit dig andas och växa innan du knockats omkull igen.
Älvan skulle gråta och jag skulle önska. Jag skulle önska mig dig. ”Driv ut hennes demoner och djävlar och låt henne var den hon verkligen är” skulle jag säga, ja nästan skrika. ”Ge henne ett jobb, ett liv, en ärlig chans. Ge tillbaka glöden. Ge tillbaka det hon älskar och det hon aldrig fick. Ge henne tillbaka till mig.”
Jag skulle ta en paus. Du finns ju här hos mig. Men jag vill ha mer av dig och jag vill ge dig mer av allt. ”Jag orkar inte mer” skulle jag viska, ”jag orkar inte se henne sjunka mer.” Jag skulle önska dig glädje, lycka, råd att laga dina tänder. Jag skulle önska mig ditt leende och skratt så att vi kunde dela dem tillsammans. Allt du skulle behöva är en ärlig chans. Den skulle jag ge dig om jag fick en enda önskning.
Dagboksanteckning 21/6 2018 kl. 02.03
Att ta kontakt med oss är ett första steg för att få stöd och börja må bättre. Alla som jobbar i våra stöd har själv erfarenhet av att växa upp med svåra hemförhållanden. Vi förstår hur det kan kännas - du är inte ensam!
Våra stöd och aktiviteter
