Julteater

Jag gömde mig bakom fasaden och försökte trycka bort känslan av att vi inte var en normal familj. Jag gav mina föräldrar ett leende och klev ut på teaterscenen.

Julen är en högtid som firas med familjen brukar det sägas. Min familj bestod av mamma och pappa, en helt vanlig familj.  En stor julgran i vardagsrummet pyntad med röda och guldiga kulor. Stjärnan som sken längst uppe, dit pappa lyfte upp mig för att sätta den på plats.

Mina ögon sken alltid upp under jultiden för det var då vi alla hade ett par fridfulla dagar, men när jag vände ryggen var det alltid bråk. I mitt rum såg jag genom nyckelhålet att mamma och pappa bråkade över vart vi skulle fira julen. Pappa ville att vi skulle åka till hans familj medan mamma ville vi skapade vår egen jul.

Jag själv ville bara ha en vanlig jul, där jag slapp behöva välja mellan vem som hade rätt. Vad tycker jag då? Mamma och pappa, kan ni lyssna för en gångskull? Jag behöver er just nu, att ni tänker på mig och inte er själva.

Tårar föll, jag täckte för nyckelhålet med fingret och blundade hårt. Slocknade öronen och lutade mig mot dörren. Jag kände mig så ensam i att inget kunde förändra hur det var. Ensamheten var som en vän under julen och den omfamnade mig hårt. Jag höll fast vid att allt var bra och att vi var en lyckad familj. Pappa blev full som att det vore ett heltidsjobb och mamma var alltid tvungen dra honom hem. Sådant försökte vi glömma under högtider men ibland så blev det ingen jul. Då satt jag och räknade dagar tills skolan började, för då skulle jag slippa vara hemma.

Från utsidan hade jag allt, under granen fanns det alltid julklappar men aldrig fred. Man kan undra varför jag inte var lycklig, det finns vissa som inte ens får julklappar. Men allt jag önskade var kärlek. När jag var yngre hade jag svårt att se hur vuxna mådde omkring mig och det är nu jag inser att julen inte var fylld av glädje. Det var bara materiella saker och ett påhittad leende för att få det se ut som att allt var bra ”vi är en lycklig familj”.

Jag gömde mig bakom fasaden och försökte trycka bort känslan av att vi inte var en normal familj. Jag gav mina föräldrar ett leende och klev ut på teaterscenen.

Julen är en vacker högtid för att ge en gåva till sina och kära, men det behöver inte vara något fysisk och familj betyder inte blodsband. Vi bestämmer själva vem som är vår familj, någon som bryr sig om dig och kan ge dig godheten i livet. Kärlek är allt man behöver ibland, att krama om det lilla barnet inom sig. Säga till sig själv att saker blir bättre och om det inte verkar så, är det bara vänta och kämpa tills dess. Jag lovar dig, det blir bättre, behåll hoppet.

Vi kan skapa vår egen jul tillsammans, ta min hand.