Dåtid, nutid, framtid

Känner ni igen den där känslan som ibland går igenom hela kroppen som får er att bli påmind om något ni tidigare gjort. Det kan vara en känsla som inrymmer lycka, sorg, skratt, rädsla, trygghet.

Jag kan få en sådan känsla när jag exempelvis luktar på en parfym som jag någon gång haft och kopplar doften till ett speciellt minne. Blue fruit, en tesort kan också ge mig en känsla till ett minne som jag bli glad och varm av, den påminner om våra te stunder jag, mamma och mina systrar hade varje kväll. En sådan känsla fick jag i helgen men det var till en början inte någon glad känsla utan det var något konstigt men den. Jag och min pojkvän bodde i fredags på hotell. Trots att det låter långsökt kom det då ett ögonblick där jag än en gång insåg varför jag jobbar som ledare på ungdomslägret, varför jag chattar, svarar på mail och varför jag älskar allting som görs på maskrosbarn.

Som sagt jag och min kära pojkvän checkar in på hotellet och redan där inryms jag av någon konstig känsla men jag inte riktigt där kan sätta fingret på varför det helt plötsligt kändes konstigt. Vi får våra kort för att öppna dörren, går upp för trappan, går genom korridoren för att ivrigt leta upp rumsnumret. Jag kommer på mig själv att jag då är glad, ännu mer ivrig men fortfarande känns det lite konstigt. Jag ber om att få öppna dörren, det kändes på något sätt viktigt för mig. Jag öppnar dörren sakta för att nästan smyga mig fram med blicken. Det är fortfarande spännande och nu går hela känslan igenom kroppen, det är svår att förklara exakt hur det kändes. Varför nu, det är ju bara en dörr på ett hotell?!

Men nej jag inser efter att reflekterat det med mig själv att det är inte bara en dörr på ett hotellrum. Jag blir barn på nytt, helt lyrisk när handtaget ska dras ned för att se hur rummet ser ut och en påminnelse av hur livet är idag och hur det EGENTLIGEN va när jag var barn, när vi tillsammans i vår familj öppnade dörren såg oss omkring och instämde jämt med varandra att rummet var hur mysigt som helst och där skulle vi trivas jättebra, vilket det aldrig blev sen. Vad fick oss att tro att kvällen skulle bli mysig, trevlig utan bråk, och alkohol? Trodde vi att problemen skulle försvinna bara vi kom in på ett hotellrum?
För att fortsätta mitt besök på hotellet i fredags så försvann känslan innan jag hann blinka, för nu är det mitt liv, mina val. Att idag öppna dörren till hotellet får en helt annan innebörd, och vet ni vad det bästa är? Jag har kontrollen i mina egna händer, jag VET att vi kommer att ha det trevligt. Jag VET att den kvällen blir bra, eller förresten alla kvällar blir trevliga och mysiga, och att det inte blir något knas. Jag har lämnat dåtiden och siktar bara framåt för jag kan inte hjälpa att min pappa att dricker.

Jag, Mia älskar att jobba här och det är NI ungdomar som ger mig glädjen, ni är så insiktsfulla och starka. “Du behöver bara öppna ögonen och se din egen storhet. Välja att se din egen storhet. Välja att se din storhet istället för din litenhet. Hur kan jag säga så? Vi har väl fått olika mycket av livets gåvor? Ja, just det, vi är alla olika – för att det är tänkt så! Jag har just de talanger och gåvor som jag har fått av en särskild anledning. Så är det i min värld. Välkommen hit! Det är spännande och berikande att se på livets så. Vi har alla en uppgift och vi är helt perfekta för just den uppgiften.

Så titta inte för mycket på andra (annat än för inspiration), utan sök inåt, för att hitta just din uppgift, den som du är skapad för. Den som du är perfekt för. Då faller alla bitarna på plats. Välkommen hem.