Dagen jag sprang var dagen jag blev fri

Obs! Denna historia innehåller våldsskildringar. Är du ungdom och har blivit utsatt för våld, tveka inte att ta kontakt med oss för att få hjälp för din situation. Vi finns här för dig.

Det är den 30 november 2020 och för några minuter sen började bråket som kom att förändra mitt liv.

Min familj fick veta att jag berättat för skolan. Ett stort bråk startade och jag kände hur situationen blev farligare och om jag inte tar mig härifrån kanske jag inte lever imorgon.  Jag smög ut till hallen samtidigt som min familj skriker åt mig ”du har förstört allt! Allt är ditt fel!” Jag tar på mig skorna och möts av min pappas sambo som säger ”tänk inte ens tanken att dra”. När pappa och hans sambo vänder ryggen till springer jag ut genom dörren och ner för massa trappor….

Men pappa hinner ikapp mig och börjar släpa mig upp för trapporna, samtidigt som jag skriker efter hjälp. Jag får tag i trappräcket och håller fast mig hårt. Pappa skriker på mig och jag gör allt för att han ska släppa mig. Jag lyckas ta mig loss, men han hinner ta tag i mig igen och nu ligger jag på golvet och pappa ligger över mig och skriker vilken hemsk dotter jag är. Det blir våldsammare och pappa drar och sliter i mina ben. Jag skriker och gråter av panik. Tillslut ger pappa upp och tar av mig mina skor. Sen går han upp till lägenheten igen.

Nu satt jag med tårar rinnandes ner för mina kinder, helt ensam i trapphuset. Jag kollade mot ytterdörren och sprang ut i den kalla vinter natten, utan skor och jacka. Jag sprang och sprang för mitt liv,  kände hur hjärtat slog och hur jag bara ville försvinna.  Men jag fortsatte att springa tills jag stod utanför min lärares dörr. Jag tog ett djupt andetag och plingade på. Dörren öppnades och jag blev äntligen fri.

3 år senare

När jag sprang hemifrån för 3 år sen, var det början på mitt nya liv. Jag blev fri från den barndom som varit min verklighet. Jag fick komma till ett familjehem som visade mig vad kärlek och trygghet var. Jag hittade Maskrosbarn som idag är min favoritplats och där jag känner mig som mest hemma. Jag hittade tillbaka till livet och började se ljuset bland allt mörker. Hade det inte varit för mitt mod att springa hemifrån, hade jag inte varit här idag.

Jag kommer aldrig glömma den 30 november 2020. Dagen jag blev fri från 14 år i helvetet.