ÄR DU UNGDOM OCH HAR DET JOBBIGT HEMMA? CHATTA MED OSS!

STÖTTA OSS
Till dig som skadar dig själv

Till dig som skadar dig själv

Till dig som skadar dig själv; du är inte ensam. Jag vet hur du känner. Det kommer inte alltid vara såhär. Och du…

Och du kommer inte alltid känna att skada dig själv är den enda utvägen för att få tyst på det som spökar inuti dig. Det finns alltid många olika faktorer till varför vi reagerar och hanterar saker som vi gör. Och alla har olika sätt att hantera sina känslor på.

När jag var fjorton så hade jag ingen aning om hur jag skulle hantera den känslostorm jag upplevde varje dag. Jag kunde inte sätta ord på det jag kände, och ännu mindre hantera alla mina känslor. Utan att jag visste hur, eller varför så började jag skada mig själv. I början var det inte särskilt ofta, jag upplevde att det fick mig att släppa allting för stunden. Under de få sekunderna jag självskadade blev allting lättare, äntligen hade jag hittat ett sätt att hantera allting som hände runt omkring mig.

Men herregud, vad fel jag hade. I två års tid, när det var som värst hemma med en pappa som var deprimerad och en mamma som var frånvarande och drack, skadade jag mig själv utan att någon runt omkring mig visste om det. Det blev bara värre och värre. Min ångest fördubblades och jag kände mig så ensam. Jag ville inte berätta för någon vuxen vad jag höll på med, delvis för att det var fel och delvis för att jag var rädd att få hjälp att sluta. Jag hade ju äntligen hittat någonting som gjorde mig lugn, och jag ville verkligen inte att någon skulle ta det ifrån mig.

Det enda jag kunde kontrollera i min vardag som var fylld av oro, stress och panik var mig själv och mina självskador. Trodde jag i alla fall då. Det dröjde inte länge innan jag fastnade i det, det som inte var särskilt ofta ändrades på kort tid till varje dag. Kontrollen jag trodde att jag hade över mig själv gled ur mina händer, helt plötsligt blev självskadorna en del av mig. Någonting i min vardag som jag var tvungen att göra, kanske för att överleva. Eller kanske för straffa mig själv. Jag identifierade mig själv med mina självskador, en röst i mitt huvud malde på med att jag inte dög, att jag förtjänade det som hände mig. Jag var en vilsen fjortonåring, som gick i åttan i högstadiet och inte orkade någonting. Samtidigt så fanns det en liten liten del av mig som bara ville bli sedd. Som bara ville få hjälp och bekräftelse. Jag visste ju någonstans innerst inne om att det inte hjälpte, men jag satt fast i det och kunde inte ta mig ur det själv.

Att sluta självskada var för stort för mig att klara på egen hand, det visste jag om. Jag hamnade så småningom hos barn och ungdomspsykiatrin hos en kurator som hette Jeanette. Jag grät på vårt första möte när mina föräldrar var med för jag orkade ju inte, jag orkade inte bära allting längre. Min mamma satt och strök mig över ryggen och pappa tittade bort. Efter några samtal hos Jeanette hamnade jag på en annan mottagning, där jag fick en ny behandlare. Allting klickade direkt.

Ett hopp började gro inuti mig. Nu kanske allting äntligen blir bra igen, tänkte jag. Men det tog lite mer än ett år innan allting började vända så smått. Jag satt i hennes bil med en chai-latte när jag till slut sa orden högt för första gången inför mig själv och inför en annan vuxen människa. “Jag skadar mig själv. Och jag vet inte hur jag ska sluta.” Och där någonstans i samtalet fick jag en blick som bekräftade mig, och orden: jag förstår dig och tillsammans kommer du klara det här. Jag tvekade inte en sekund på henne, samtidigt som jag tvekade väldigt mycket på mig själv. Jag trodde att hela mitt liv skulle se ut som det gjorde då. Att jag aldrig skulle lyckas sluta skada mig själv. Jag minns att jag tyckte det var skönt, det var skönt att släppa det ansvaret och lägga det på någon annan. Alla mina tankar och känslor runt mitt självskadande hade jag hållit för mig själv, och nu fanns det äntligen någon annan som visste, som förstod och som dessutom hade kompetensen att hjälpa mig att ta mig ur det.

Jag ska inte ljuga och säga att det var enkelt. För helt ärligt så är det något av det svåraste jag har gjort i mitt liv. Men jag kan också säga att jag aldrig någonsin ångrat att jag bestämde mig för att bryta mig fri från det. Vissa dagar ville jag bara ge upp, det kändes inte värt det och hjärtat slog i hundraåttio. Men på något sätt lyckades jag ändå, jag hittade andra strategier att använda mig av när livet kändes för överväldigande. Så som att måla, skriva, lyssna på glad musik, ringa en kompis eller gå ut och gå.

Strategier som inte skadade mig eller någon annan, som varken fick mig att må bättre eller sämre, utan som hjälpte mig att komma fram till vad det var som gjorde att det blev lite jobbigt just då. Och hur jag skulle förhindra att det blev lika jobbigt nästa gång. Ju mer tid som gick, ju fler dagar jag klarade mig utan det, ju stoltare blev jag. Och ju enklare blev det att avstå från det. Med en del hjälp av min behandlare och en stark viljestyrka från mig själv så gick det.

Så jag vill bara säga till dig som sitter där ute, som kämpar med dig själv och kanske använder dig av något sorts självskadebeteende och inte vet vart du ska ta vägen för allting gör så himla ont; du är inte ensam. Det kommer inte alltid vara så här. Du är värd så mycket bättre, och jag tror på dig. Och glöm aldrig att just du är värdefull och bra, precis som du är. Det är inte omöjligt att kämpa sig ur dåliga vanor, och du är stark nog att göra det. Det vet jag.

Behöver du prata med någon?

Har du en förälder som har ett missbruk, mår psykiskt dåligt eller utsätter dig för våld? Vi finns här för att hjälpa!

hitta hjälp här
Berättelser
Rättigheter du har
Berättelser Rättigheter

Dina rättigheter

Människor har rätt till en massa olika saker för att de ska må bra. Det gäller både barn och vuxna. Du som ungdom har rättigheter i skolan, hemma, hos socialtjänsten, ja överallt. Dina rättigheter finns beskrivna på olika ställen till exempel i något som heter Barnkonventionen. Det är en text som innehåller allt som alla under 18 år har rätt till och i Sverige har vi som land skrivit under på att följa den. Vi har också lagar i Sverige där det står om barns rättigheter, till exempel socialtjänstlagen som socialtjänsten arbetar efter. Där står det bland annat vad du har för rätt till hjälp från socialtjänsten. Vi har mött många ungdomar som har träffat vuxna som inte tar deras rättigheter på allvar. Ungdomar som känner att de inte blir lyssnade på eller får den informationen som de önskar. Det vill vi ändra på - DU har en massa rättigheter som ingen vuxen får kränka. Därför är det viktigt att du vet vad du har rätt till, så att du kan säga ifrån eller ta hjälp av någon vuxen om någon kränker dina rättigheter. Om man växer upp med en förälder som mår psykiskt dåligt eller har ett missbruk tror vi på Maskrosbarn att det är det extra viktigt att känna till sina rättigheter. Du kanske för att det är oroligt hemma kommer i kontakt med socialtjänsten, polisen eller andra myndigheter eller så kanske det är dina föräldrar som kränker dina rättigheter. Då kan det vara bra att ha lite extra koll! Några exempel på viktiga rättigheter: • Du har alltid rätt att ta med dig någon när du ska till socialtjänsten. • Du har rätt att få prata med din socialsekreterare ensam utan dina föräldrar. • Du har alltid rätt att få information kring saker som rör dig, på ett sätt som du förstår. • Du har rätt att bli lyssnad på och tagen på allvar. Vuxna ska ta hänsyn till det du säger, tänker och tycker. • Du har också rätt att få information om din förälders diagnos eller sjukdom. Om du vill veta mer om vilka rättigheter du har så finns det flera sidor som är väldigt bra: Rättigheter om du har blivit utsatt för brott: Jagvillveta.se Mänskliga rättigheter: Umo.se Rättigheter i kontakt med socialtjänsten: Kollpasoc.se

Läs mer här
Berättelser
riskfaktorer
Berättelser Maskrosbarn Trygghet

Risk- och skyddsfaktorer

Svåra begrepp men väldigt viktiga att ha koll på tycker vi på Maskrosbarn. Alla människor har olika risk- och skyddsfaktorer i sina liv, oavsett vem du är och vad du har varit med om. Risk- och skyddsfaktorer kan finnas både i samhället du lever i, i din familj och inom dig själv. Enkelt förklarat är det olika saker som ökar chansen att må bra eller risken att må dåligt. Det är risker och skydd, för att du ska må på ett visst sätt eller fatta vissa beslut i livet. Några riskfaktorer kan t.ex. vara att ha en förälder som mår psykiskt dåligt och/eller dricker för mycket, att det är svårt för en i skolan, att man har svårt att sätta ord och tankar på sina känslor. Några skyddsfaktorer kan vara att ha bra kompisar, att ha någon annan vuxen som man litar på, att ha ett fritidsintresse eller att det går bra i skolan. Det här är inte som matte – det är inte så att bara för att man råkar ha många riskfaktorer och bara några få skyddsfaktorer så kommer det gå dåligt för en – vissa är mer eller mindre viktiga och starka. Det viktigaste är att vi är medvetna om dem! Varför är det här så viktigt att ha koll på då? Jo för att om vi har bra koll på oss själva, på hur vår situation ser ut och på hur det är runtomkring oss så kan vi fatta bättre beslut. Det finns massa saker som vi inte kan påverka, t.ex. hur vår förälder mår eller vilket område vi bor i. Men det fina är att det finns massor av saker vi faktiskt kan påverka. Vi på Maskrosbarn jobbar mycket med att stärka de olika skyddsfaktorerna som du har och att skapa nya! Det kan vara t.ex. att öva på att sätta ord på vad du egentligen känner och tycker, att öva på att försöka lita på nån bra vuxen som du känner eller att försöka be om hjälp i skolan så att den går bättre för dig. Kom ihåg att du kan göra massa saker som är fina och bra för dig själv, du är allra viktigast i ditt liv och det är viktigt att du tar hand om dig!  

Läs mer här
Berättelser
roller i familjen
Berättelser Föräldrar Maskrosbarn

Roller i familjen

Hela familjen påverkas när en förälder är sjuk. Man tar ofta på sig eller får olika roller för att hantera situationen. Det finns fyra roller som är vanligare än andra att man tar som ungdom. Att växa upp med en förälder som dricker för mycket, tar droger eller mår psykiskt dåligt påverkar en på många olika sätt. Känslor av stark oro, ansvar, skuld och skam är vanliga. Många ungdomar vi möter lär sig tidigt att tränga undan sina egna behov och känslor. För att orka sin hemsituation använder man sig ofta av olika typer av överlevnadsstrategier. Ett vanligt sätt är att ta på sig en eller flera roller i familjen. Här kan du läsa om fyra olika roller som är vanligt att ta. Clownen – ungdomar som tar denna roll försöker ofta få alla i familjen att vara sams, glada och må bra. Man försöker att själv dra till sig uppmärksamheten och lätta upp stämningen för att inte fokus ska ligga på problemen i familjen. Det är vanligt att försöka få alla att skratta och att man ofta inte blir tagen på riktigt allvar. Man har svårt att tänka på sig själv och gömmer sig bakom en clownmask. Rebellen – ungdomar som tar denna roll orsakar ofta bråk eller ställer till med kaos i sitt eget liv och i sin omgivning. Man visar tydligt sina känslor utåt och drar uppmärksamhet från familjens problem genom att själv sätta sig i svåra situationer. I skolan kan rebellen ofta missuppfattas och ses som jobbig. Tapetblomman – ungdomar som tar denna roll vill varken synas eller höras. Det blir ofta att ungdomen anpassar sig till sin omgivning så mycket att hen nästan inte märks. Att använda sig av detta skydd leder ofta till att ungdomen känner sig väldigt ensam och isolerad och försöker att inte vara i vägen i familjen, för att inte skapa mer problem. Hjälten – ungdomar som tar denna roll är oftast väldigt hjälpsamma i hemmet med att diska, laga mat, städa och ta hand om syskon. Hen tänker på alla andra före sig själv. Man är ansvarsfull, engagerad och försöker prestera så gått man kan. Det är vanligt att man har väldigt höga krav på sig själv. Ansvaret och att ofta bli "förälder till sin egen förälder" leder till att det inte finns så mycket tid att själv vara ungdom. De här rollerna kan vara olika beroende på situation, du kanske tar en roll hemma och en annan i skolan. Eller tar du flera olika roller samtidigt. Oavsett vilken roll du som ungdom känner igen dig i så är ingen roll bättre än någon annan men alla är väldigt vanliga. Det är inte konstigt att du som ungdom försöker hitta ditt sätt att hantera och klara av den situation du lever i. Men det viktiga är att du känner att du kan vara dig själv och må bra!

Läs mer här