ÄR DU UNGDOM OCH HAR DET JOBBIGT HEMMA? CHATTA MED OSS!

STÖTTA OSS
Pappa var aldrig riktigt min förälder

Pappa var aldrig riktigt min förälder

Jag har alltid vetat att min pappa är alkoholist, han berättade det för mig när jag var 6 år. Jag fattade ingenting då minns jag. Förstod inte hur det skulle påverka min uppväxt…

Jag växte upp med min mamma, pappa och två äldre systrar på Tjörn – en ö strax utanför Göteborg. Många av mina minnen från min barndom är blurriga, det var väldigt rörigt och mina föräldrar bråkade mycket. Min pappa jobbade långa perioder utomlands och var sällan hemma.

Jag har alltid vetat att min pappa är alkoholist, han berättade det för mig när jag var 6 år. Jag minns inte så mycket av samtalet, mer än att han sa att han hade en sjukdom. Jag fattade ingenting då minns jag. Förstod inte hur det skulle påverka min uppväxt.

Jag saknade min pappa mycket när han inte var hemma. Pappa var den roliga föräldern, han tog ofta med mig på utflykter och gjorde spännande saker. Han var lite som ett barn, tog inte så mycket ansvar. Det var mamma som uppfostrade mig, satte gränser och fixade med allt. Men det blev sällan som jag tänkte när pappa väl kom hem. Han var ofta full. Antingen så var han glad och full, eller så var han arg och full. Han och mamma bråkade mycket och jag var ofta rädd för att han skulle slå henne, eller mig. Jag var rädd för att hans humör skulle vända, jag kunde känna det tydligt när det var på väg att gå från glad till arg. Jag var ganska energisk som barn och försökte på olika sätt fortsätta att hålla honom glad.

Den enda gången pappa aldrig var full var när han körde bil. Annars kunde han dricka när som helst, han förstod aldrig att det var ett problem. Och att han skämde ut mig, stod och ropade efter mig på torget som exempel om han var full och glad. Vi bor på en liten ö – jag ville inte att alla skulle se honom.

Mina föräldrar skilde sig när jag var 12. Pappa flyttade till Norge och hörde av sig mer och mer sällan. Jag var ledsen och besviken på att han inte ville träffas. Men jag åkte till honom några gånger per år i Norge. Han brukade vara nykter när han hämtade mig vid båten, sen blev det bara värre och värre under helgen. Jag satt någonstans i Norge och visste inte vart jag var eller hur jag skulle ta mig därifrån. Så jag stod ut tills jag fick åka hem. Varje gång jag åkte dit så hoppades jag på att det skulle bli bättre, att han inte skulle dricka så mycket.

När jag var 16 år fick jag ett samtal om att pappa låg på sjukhus, då hade vi inte haft kontakt på flera år. Jag hade börjat förstå hans missbruk då, såg det mycket tydligare varför han var som han var. Jag var rädd när jag åkte till sjukhuset, trodde verkligen att han skulle dö. Läkaren sa att om han skulle fortsätta dricka så skulle han dö. Pappa kom in på ett behandlingshem och jag började träffa honom mer och mer. Jag trodde såklart att han skulle hålla sig nykter, han skulle ju dö annars. Och jag började hoppas igen, på att vår relation skulle kunna bli bra.

En dag dök han inte upp när vi skulle träffas, jag åkte hem till honom och bankade på hans dörr i två timmar, jag ringde polisen och jag var helt övertygad om att han skulle ligga död inne i lägenheten. Jag var så jävla orolig. När jag står med polisen i telefonen så kommer pappa gående, full och glad och fattar inte alls varför vi var så oroliga.

Jag har aldrig tidigare sagt ifrån till min pappa, jag har alltid bara haft det inombords. Men den här gången kunde jag inte hålla mig, jag skrek åt honom och han skrek tillbaka. Han skrek att han skulle gå och ta livet av sig, jag svarade att jag inte brydde mig längre.
Jag var så trött, jag orkade inte mer.

Sen dess har vi inte träffats och inte pratat mer med varandra än några artiga mail fram och tillbaka. Han har aldrig sagt förlåt, han har aldrig ångrat sig. Han låtsas som att inget har hänt och vill ha en relation på sina villkor.

Jag var 13 år när jag fick hjälp för min egen skull första gången. Det var på en stödgrupp på orten där jag bodde och där blev jag tipsad om Maskrosbarn. Jag var på mitt första läger på Maskrosbarn när jag var 14 år och samma år fick jag en kontaktperson som blev en viktig manlig förebild för mig. Jag kom tillbaka på många läger under mina tonår. På Maskrosbarn kände jag mig som en bättre människa, jag kände mig värdefull. Jag kände att jag var någon. På Maskrosbarn var det första gången någon sa något positivt om mig, som inte var att jag var rolig. Annars har det varit mycket så – att Claes är han den där roliga. Idag jobbar jag själv på Maskrosbarn och är ledare för ungdomar som kommer på läger, precis som jag gjorde när jag var 14 år.

Pappa var aldrig riktigt min förälder. Mamma har nog mer varit både mamma och pappa. Jag har en jättefin relation till min mamma idag, hon är världens bästa. Och jag tror inte att jag kommer träffa pappa igen, jag orkar inte försöka.

Jag tänker fortfarande på att jag inte riktigt har en pappa, men jag har accepterat läget. Min pappa kanske aldrig blir frisk. Istället för att hoppas på något som jag inners inne vet inte är sant. Det är tungt att acceptera det, att bryta kontakten, lite som att dra av ett plåster. Men det känns bättre för mig än att behålla en kontakt som gång på gång sårar mig och skapar nya sår.

Behöver du prata med någon?

Har du en förälder som har ett missbruk, mår psykiskt dåligt eller utsätter dig för våld? Vi finns här för att hjälpa!

hitta hjälp här
Berättelser
Rättigheter du har
Berättelser Rättigheter

Dina rättigheter

Människor har rätt till en massa olika saker för att de ska må bra. Det gäller både barn och vuxna. Du som ungdom har rättigheter i skolan, hemma, hos socialtjänsten, ja överallt. Dina rättigheter finns beskrivna på olika ställen till exempel i något som heter Barnkonventionen. Det är en text som innehåller allt som alla under 18 år har rätt till och i Sverige har vi som land skrivit under på att följa den. Vi har också lagar i Sverige där det står om barns rättigheter, till exempel socialtjänstlagen som socialtjänsten arbetar efter. Där står det bland annat vad du har för rätt till hjälp från socialtjänsten. Vi har mött många ungdomar som har träffat vuxna som inte tar deras rättigheter på allvar. Ungdomar som känner att de inte blir lyssnade på eller får den informationen som de önskar. Det vill vi ändra på - DU har en massa rättigheter som ingen vuxen får kränka. Därför är det viktigt att du vet vad du har rätt till, så att du kan säga ifrån eller ta hjälp av någon vuxen om någon kränker dina rättigheter. Om man växer upp med en förälder som mår psykiskt dåligt eller har ett missbruk tror vi på Maskrosbarn att det är det extra viktigt att känna till sina rättigheter. Du kanske för att det är oroligt hemma kommer i kontakt med socialtjänsten, polisen eller andra myndigheter eller så kanske det är dina föräldrar som kränker dina rättigheter. Då kan det vara bra att ha lite extra koll! Några exempel på viktiga rättigheter: • Du har alltid rätt att ta med dig någon när du ska till socialtjänsten. • Du har rätt att få prata med din socialsekreterare ensam utan dina föräldrar. • Du har alltid rätt att få information kring saker som rör dig, på ett sätt som du förstår. • Du har rätt att bli lyssnad på och tagen på allvar. Vuxna ska ta hänsyn till det du säger, tänker och tycker. • Du har också rätt att få information om din förälders diagnos eller sjukdom. Om du vill veta mer om vilka rättigheter du har så finns det flera sidor som är väldigt bra: Rättigheter om du har blivit utsatt för brott: Jagvillveta.se Mänskliga rättigheter: Umo.se Rättigheter i kontakt med socialtjänsten: Kollpasoc.se

Läs mer här
Berättelser
riskfaktorer
Berättelser Maskrosbarn Trygghet

Risk- och skyddsfaktorer

Svåra begrepp men väldigt viktiga att ha koll på tycker vi på Maskrosbarn. Alla människor har olika risk- och skyddsfaktorer i sina liv, oavsett vem du är och vad du har varit med om. Risk- och skyddsfaktorer kan finnas både i samhället du lever i, i din familj och inom dig själv. Enkelt förklarat är det olika saker som ökar chansen att må bra eller risken att må dåligt. Det är risker och skydd, för att du ska må på ett visst sätt eller fatta vissa beslut i livet. Några riskfaktorer kan t.ex. vara att ha en förälder som mår psykiskt dåligt och/eller dricker för mycket, att det är svårt för en i skolan, att man har svårt att sätta ord och tankar på sina känslor. Några skyddsfaktorer kan vara att ha bra kompisar, att ha någon annan vuxen som man litar på, att ha ett fritidsintresse eller att det går bra i skolan. Det här är inte som matte – det är inte så att bara för att man råkar ha många riskfaktorer och bara några få skyddsfaktorer så kommer det gå dåligt för en – vissa är mer eller mindre viktiga och starka. Det viktigaste är att vi är medvetna om dem! Varför är det här så viktigt att ha koll på då? Jo för att om vi har bra koll på oss själva, på hur vår situation ser ut och på hur det är runtomkring oss så kan vi fatta bättre beslut. Det finns massa saker som vi inte kan påverka, t.ex. hur vår förälder mår eller vilket område vi bor i. Men det fina är att det finns massor av saker vi faktiskt kan påverka. Vi på Maskrosbarn jobbar mycket med att stärka de olika skyddsfaktorerna som du har och att skapa nya! Det kan vara t.ex. att öva på att sätta ord på vad du egentligen känner och tycker, att öva på att försöka lita på nån bra vuxen som du känner eller att försöka be om hjälp i skolan så att den går bättre för dig. Kom ihåg att du kan göra massa saker som är fina och bra för dig själv, du är allra viktigast i ditt liv och det är viktigt att du tar hand om dig!  

Läs mer här
Berättelser
roller i familjen
Berättelser Föräldrar Maskrosbarn

Roller i familjen

Hela familjen påverkas när en förälder är sjuk. Man tar ofta på sig eller får olika roller för att hantera situationen. Det finns fyra roller som är vanligare än andra att man tar som ungdom. Att växa upp med en förälder som dricker för mycket, tar droger eller mår psykiskt dåligt påverkar en på många olika sätt. Känslor av stark oro, ansvar, skuld och skam är vanliga. Många ungdomar vi möter lär sig tidigt att tränga undan sina egna behov och känslor. För att orka sin hemsituation använder man sig ofta av olika typer av överlevnadsstrategier. Ett vanligt sätt är att ta på sig en eller flera roller i familjen. Här kan du läsa om fyra olika roller som är vanligt att ta. Clownen – ungdomar som tar denna roll försöker ofta få alla i familjen att vara sams, glada och må bra. Man försöker att själv dra till sig uppmärksamheten och lätta upp stämningen för att inte fokus ska ligga på problemen i familjen. Det är vanligt att försöka få alla att skratta och att man ofta inte blir tagen på riktigt allvar. Man har svårt att tänka på sig själv och gömmer sig bakom en clownmask. Rebellen – ungdomar som tar denna roll orsakar ofta bråk eller ställer till med kaos i sitt eget liv och i sin omgivning. Man visar tydligt sina känslor utåt och drar uppmärksamhet från familjens problem genom att själv sätta sig i svåra situationer. I skolan kan rebellen ofta missuppfattas och ses som jobbig. Tapetblomman – ungdomar som tar denna roll vill varken synas eller höras. Det blir ofta att ungdomen anpassar sig till sin omgivning så mycket att hen nästan inte märks. Att använda sig av detta skydd leder ofta till att ungdomen känner sig väldigt ensam och isolerad och försöker att inte vara i vägen i familjen, för att inte skapa mer problem. Hjälten – ungdomar som tar denna roll är oftast väldigt hjälpsamma i hemmet med att diska, laga mat, städa och ta hand om syskon. Hen tänker på alla andra före sig själv. Man är ansvarsfull, engagerad och försöker prestera så gått man kan. Det är vanligt att man har väldigt höga krav på sig själv. Ansvaret och att ofta bli "förälder till sin egen förälder" leder till att det inte finns så mycket tid att själv vara ungdom. De här rollerna kan vara olika beroende på situation, du kanske tar en roll hemma och en annan i skolan. Eller tar du flera olika roller samtidigt. Oavsett vilken roll du som ungdom känner igen dig i så är ingen roll bättre än någon annan men alla är väldigt vanliga. Det är inte konstigt att du som ungdom försöker hitta ditt sätt att hantera och klara av den situation du lever i. Men det viktiga är att du känner att du kan vara dig själv och må bra!

Läs mer här