Meny
Jag hade lärt mig skriva. Det var mors dag och jag gjorde alldeles för många kort, pyssel och teckningar med texter som ”Jag älskar dig” och ”Världens bästa mamma”. Men med åren blev det svårare och svårare att skriva orden. Världen växte, jag var hemma hos kompisars mammor. Varför kändes det annorlunda hemma hos mig? Jag var ofta arg på dig, du höll ju inte vad du lovade. En oro för att ta hem kompisar växte. Var du verkligen världens bästa mamma?
Visst älskade jag dig, så oerhört mycket, men du kunde också se rakt igenom mig med de simmiga ögonen som sakta blinkade medan jag skrek, du lovade ju att inte dricka! För varje gång ett steg längre bort från orden på morsdagskortet. Med så många svek och tomma ord blev orden på de årliga korten också tomma. Något man bara skulle säga. Och det skavde, varje dag var det så tydligt att jag längtade efter en relation jag aldrig skulle få. Och för det var jag arg på dig, arg och besviken.
Korten blev till instagramposter när åren gick. Men mors dag var fortfarande den tid på året då det förväntades något av oss. Då vår relation skulle skina. Nu förväntades jag posta en snygg bild, helst från din ungdom, och säga samma sak som när jag var liten. ”Jag har världens bästa mamma, älskar dig”.
Om du bara kunde ta dig ur ditt missbruk då skulle allt vara perfekt. Då skulle jag till fullo kunna stå för orden. Men du sjönk djupare. Och nu när du inte längre finns gör mors dag så ont. Orden som aldrig fick sin fulla betydelse för jag var så arg. Jag är fortfarande arg men jag har nästan förlåtit. Och du var inte den bästa men jag skulle i efterhand inte velat byta. Grattis på mors dag. Jag älskar dig mamma.
Som maskrosbarn är det är vanligt att känna dubbla och motstridiga känslor gentemot sina föräldrar. Det är många av barnen som går i stöd hos Maskrosbarn som både älskar sina föräldrar samtidigt som de kan vara väldigt arga på dem. Det kan vara jobbigt att pendla så i sina känslor. Samtidigt kan omvärlden ha svårt att förstå hur barn och unga kan älska en förälder som gör dem illa eller gång på gång sviker. Då kan det vara skönt att ha vuxna och kompisar som förstår, det är delvis därför vi på Maskrosbarn jobbar med gemenskap och identifikation i våra stöd.
Gemenskap kan tillexempel vara att spendera en lovvecka tillsammans med andra som har det på samma sätt hemma, där det är normen och man kan släppa på sin fasad och känslan av att vara annorlunda. Alla som jobbar i stöd hos Maskrosbarn har själva erfarenhet av att växa upp med svåra hemförhållande, en faktor som gör det lättare att berätta om sina familjehemligheter och gör att orden ”jag förstår hur du känner” faktiskt får en djupare innebörd.
Att ta kontakt med oss är ett första steg för att få stöd och börja må bättre. Alla som jobbar i våra stöd har själv erfarenhet av att växa upp med svåra hemförhållanden. Vi förstår hur det kan kännas - du är inte ensam!
Våra stöd och aktiviteter
