Det känns bra att äntligen kunna berätta för någon

Min mamma hamnade i djup depression och fick flertal psykoser sedan jag var 12 år gammal. Saker blev förstörda hemma hos oss, hon matvägrade, gick ut mitt i natten i regnet där jag fick följa efter henne för att jag var rädd att hon skulle komma bort, skrik och hon var okontaktbar. Det slutade i flertal självmordsförsök där jag fick ringa ambulans.
Min pappa gjorde så gott han kunde med vad han hade, men visste inte vad han skulle göra riktigt då på den tiden var det inte så uppenbart hur man skulle göra eller vad det var som var fel. Det var tabu att prata om psykisk ohälsa och därför fick ingen av oss den hjälp vi behövde.

Jag pratade aldrig med någon om detta. Inte ens mina vänner, inte ens inom familjen. Mamma vägrade acceptera att hon var sjuk och gjorde livet till ett helvete för oss. Detta pågick upp till att jag var vuxen. Men idag mår hon jättebra och är sitt sanna jag igen efter rätt medicinering. Jag själv tar hjälp för att må bättre efter mitt trauma som barn och det känns bra att äntligen kunna berätta för någon om hur min situation såg ut.

Jag vill att du som läser detta ska veta att det kommer bli bra, även om det känns som att det inte alls ser ljust ut just nu. Håll inte saker inom dig! Berätta för någon. Du behöver prata ut och bearbeta det som händer. Du är inte ensam och du behöver inte bära på det helt själv. Du måste ta hand om dig själv i första hand, även om det känns jobbigt. Jag trodde aldrig att det skulle bli bra. Inte ens när jag var vuxen, men livet överraskar en.

/Vuxen som är engagerad i Maskrosbarns verksamhet