ÄR DU UNGDOM OCH HAR DET JOBBIGT HEMMA? CHATTA MED OSS!

STÖTTA OSS
Att inte veta vad som är problemet

Att inte veta vad som är problemet

Jag visste att något var fel, min magkänsla sa det till mig. Men om det inte var fel på mamma eller på min familj så måste det ju vara mig det är fel på…

När jag var 8 skilde sig mina föräldrar. Mycket förändrades efter det. Mamma blev nån helt annan. Innan skilsmässan kommer jag ihåg att hon var glad, gav mig och min syster mycket kärlek och uppmärksamhet och hade ofta vänner och släkt över. I skilsmässan blev hon väldigt sårad och grät mycket. Jag fick ofta trösta henne, hon kallade mig ibland för sin psykolog. Först tyckte jag inte det var något konstigt med det, jag hade inte tidigare sett sorg så jag tänkte att det nog var såhär den såg ut. Jag tyckte så synd om mamma och började göra allt jag kunde för att få henne att bli glad och må bra.

Men mamma mådde aldrig riktigt bra. Hon fortsatte att vara ledsen och hon blev bara mer ledsen för var dag som gick, och ju ledsnare hon blev desto konstigare blev hon och desto svårare hade hon att ta hand om hemmet, mig och min syster. Jag började hjälpa henne mer och fick ta över ansvaret över vår familj. Mamma berättade att hon inte hade levt utan mig och min syster. Varje dag var jag orolig för att hon inte skulle finnas mer så jag försökte vara den bästa dottern i världen för att mamma och vår familj skulle överleva.

Det började alltmer sällan komma hem folk till oss och kontakten med andra människor blev allt mindre. Mamma var ofta ganska svart eller vit, antingen var något bra eller så var något dåligt, varmt eller kallt, kärlek eller hat. Oftast var allt dåligt, oftast var det allt och alla andra som gjorde fel och som var elaka mot henne. Det var alltid synd om henne. Varje dag hade jag en klump i magen, jag visste inte vilket humör hon skulle vara på. Skulle hon vara arg på mig, bråka med min syster, däcka i soffan efter jobbet eller gråta så jag skulle behöva sitta uppe och trösta henne på natten?

Hon var oberäknelig och kunde ändra sig och sitt humör på två sekunder. Men var hon arg på någon så kunde hon hata den personen och då gick det oftast inte att rubba. Hade jag gjort något ”fel” så kunde hon ignorera mig, ge mig otroligt mycket skamkänsla och all skuld. Det kunde handla om små saker som att jag ville sova hos en kompis en fredag och hon då blev besviken och tyckte att jag valde bort familjen. Det slutade ofta med att jag inte kunde stå ut med det dåliga samvetet, att jag gjorde henne ledsen och var en svikare som alla andra. Valde jag att gå till kompisen kunde hon gråta, ignorera mig och ge mig skuld i flera dagar. Bestämde jag mig för att stanna blev hon liten som ett barn och ville gosa, tills hon ändå blev ledsen över något och behövde tröst. Oftast hittade jag på en lögn för kompisen, stannade hemma och försökte låtsas att allt var bra. Jag blev expert på att låtsas att allt var bra och på att ljuga.

Jag kunde inte berätta för någon, dels på grund av rädslan över mamma, men också för att jag inte kunde sätta ord på vad det var. Jag kände i mig att mamma var någon annan person än den mamman jag visste och älskade men samtidigt så gick hon till jobbet, kom på föräldramöten och var i andras ögon som alla andra föräldrar. Jag var så kluven i mina känslor, jag hade en konstant klump i magen men tänkte att jag kanske överdrev. Enligt henne var ju hon inte problemet, det var ju alla andras fel. Jag visste inte hur jag skulle förklara det konstiga ens för mig själv. Att mamma ville att jag ska vara hemma på fredagsmys lät ju inte särskilt konstigt. Jag kunde inte förklara så som jag förklarar idag hur det var hemma, dels för att jag inte förstod riktigt vad problemet var eller varför jag hade en klump i magen. Jag visste inte vad psykiskt sjuk var för något, mamma hade ju varit med om så mycket hemskt, inte konstigt att hon mådde dåligt.

Jag förminskade mina känslor och jag förminskade mig själv. Jag hade svårt att ta plats i andra sammanhang, kände mig udda, obetydlig och värdelös samtidigt som jag kände att jag var tvungen att prestera bra i allt jag gjorde för att ha något slags värde kvar och för att mamma inte skulle få mer att må dåligt över.

Om det inte var fel på mamma, eller min familj så var det nog mig det var fel på, vad skulle det annars vara, tänkte jag. Jag kände otroligt mycket ansvar, skuld och kände mig otroligt ensam och jag berättade aldrig för någon.

Ju äldre jag blev desto mer insåg jag att inget jag gjorde hjälpte min mamma. Jag mådde själv väldigt dåligt och hade ingen energi kvar. När jag i gymnasiet vågade berätta för en kompis och tillslut en kurator så insåg jag att jag inte kunde få min mamma att må bra, att hon själv måste gör något åt det. Jag flyttade ifrån mamma och började prata mer med kuratorn. Först då kunde jag fokusera på att själv må bra och bygga upp min självkänsla. Idag kan jag känna igen min mammas konstiga beteenden i olika psykiska sjukdomar som beskrivs. Hon har fortfarande ingen diagnos men jag har genom att prata med andra jag litar på, omge mig av människor jag tycker om och göra saker jag vill och mår bra av kunnat acceptera att jag kanske aldrig får veta men att jag ändå kan leva mitt liv och må bra.

Behöver du prata med någon?

Har du en förälder som har ett missbruk, mår psykiskt dåligt eller utsätter dig för våld? Vi finns här för att hjälpa!

hitta hjälp här
Berättelser
Rättigheter du har
Berättelser Rättigheter

Dina rättigheter

Människor har rätt till en massa olika saker för att de ska må bra. Det gäller både barn och vuxna. Du som ungdom har rättigheter i skolan, hemma, hos socialtjänsten, ja överallt. Dina rättigheter finns beskrivna på olika ställen till exempel i något som heter Barnkonventionen. Det är en text som innehåller allt som alla under 18 år har rätt till och i Sverige har vi som land skrivit under på att följa den. Vi har också lagar i Sverige där det står om barns rättigheter, till exempel socialtjänstlagen som socialtjänsten arbetar efter. Där står det bland annat vad du har för rätt till hjälp från socialtjänsten. Vi har mött många ungdomar som har träffat vuxna som inte tar deras rättigheter på allvar. Ungdomar som känner att de inte blir lyssnade på eller får den informationen som de önskar. Det vill vi ändra på - DU har en massa rättigheter som ingen vuxen får kränka. Därför är det viktigt att du vet vad du har rätt till, så att du kan säga ifrån eller ta hjälp av någon vuxen om någon kränker dina rättigheter. Om man växer upp med en förälder som mår psykiskt dåligt eller har ett missbruk tror vi på Maskrosbarn att det är det extra viktigt att känna till sina rättigheter. Du kanske för att det är oroligt hemma kommer i kontakt med socialtjänsten, polisen eller andra myndigheter eller så kanske det är dina föräldrar som kränker dina rättigheter. Då kan det vara bra att ha lite extra koll! Några exempel på viktiga rättigheter: • Du har alltid rätt att ta med dig någon när du ska till socialtjänsten. • Du har rätt att få prata med din socialsekreterare ensam utan dina föräldrar. • Du har alltid rätt att få information kring saker som rör dig, på ett sätt som du förstår. • Du har rätt att bli lyssnad på och tagen på allvar. Vuxna ska ta hänsyn till det du säger, tänker och tycker. • Du har också rätt att få information om din förälders diagnos eller sjukdom. Om du vill veta mer om vilka rättigheter du har så finns det flera sidor som är väldigt bra: Rättigheter om du har blivit utsatt för brott: Jagvillveta.se Mänskliga rättigheter: Umo.se Rättigheter i kontakt med socialtjänsten: Kollpasoc.se

Läs mer här
Berättelser
riskfaktorer
Berättelser Maskrosbarn Trygghet

Risk- och skyddsfaktorer

Svåra begrepp men väldigt viktiga att ha koll på tycker vi på Maskrosbarn. Alla människor har olika risk- och skyddsfaktorer i sina liv, oavsett vem du är och vad du har varit med om. Risk- och skyddsfaktorer kan finnas både i samhället du lever i, i din familj och inom dig själv. Enkelt förklarat är det olika saker som ökar chansen att må bra eller risken att må dåligt. Det är risker och skydd, för att du ska må på ett visst sätt eller fatta vissa beslut i livet. Några riskfaktorer kan t.ex. vara att ha en förälder som mår psykiskt dåligt och/eller dricker för mycket, att det är svårt för en i skolan, att man har svårt att sätta ord och tankar på sina känslor. Några skyddsfaktorer kan vara att ha bra kompisar, att ha någon annan vuxen som man litar på, att ha ett fritidsintresse eller att det går bra i skolan. Det här är inte som matte – det är inte så att bara för att man råkar ha många riskfaktorer och bara några få skyddsfaktorer så kommer det gå dåligt för en – vissa är mer eller mindre viktiga och starka. Det viktigaste är att vi är medvetna om dem! Varför är det här så viktigt att ha koll på då? Jo för att om vi har bra koll på oss själva, på hur vår situation ser ut och på hur det är runtomkring oss så kan vi fatta bättre beslut. Det finns massa saker som vi inte kan påverka, t.ex. hur vår förälder mår eller vilket område vi bor i. Men det fina är att det finns massor av saker vi faktiskt kan påverka. Vi på Maskrosbarn jobbar mycket med att stärka de olika skyddsfaktorerna som du har och att skapa nya! Det kan vara t.ex. att öva på att sätta ord på vad du egentligen känner och tycker, att öva på att försöka lita på nån bra vuxen som du känner eller att försöka be om hjälp i skolan så att den går bättre för dig. Kom ihåg att du kan göra massa saker som är fina och bra för dig själv, du är allra viktigast i ditt liv och det är viktigt att du tar hand om dig!  

Läs mer här
Berättelser
roller i familjen
Berättelser Föräldrar Maskrosbarn

Roller i familjen

Hela familjen påverkas när en förälder är sjuk. Man tar ofta på sig eller får olika roller för att hantera situationen. Det finns fyra roller som är vanligare än andra att man tar som ungdom. Att växa upp med en förälder som dricker för mycket, tar droger eller mår psykiskt dåligt påverkar en på många olika sätt. Känslor av stark oro, ansvar, skuld och skam är vanliga. Många ungdomar vi möter lär sig tidigt att tränga undan sina egna behov och känslor. För att orka sin hemsituation använder man sig ofta av olika typer av överlevnadsstrategier. Ett vanligt sätt är att ta på sig en eller flera roller i familjen. Här kan du läsa om fyra olika roller som är vanligt att ta. Clownen – ungdomar som tar denna roll försöker ofta få alla i familjen att vara sams, glada och må bra. Man försöker att själv dra till sig uppmärksamheten och lätta upp stämningen för att inte fokus ska ligga på problemen i familjen. Det är vanligt att försöka få alla att skratta och att man ofta inte blir tagen på riktigt allvar. Man har svårt att tänka på sig själv och gömmer sig bakom en clownmask. Rebellen – ungdomar som tar denna roll orsakar ofta bråk eller ställer till med kaos i sitt eget liv och i sin omgivning. Man visar tydligt sina känslor utåt och drar uppmärksamhet från familjens problem genom att själv sätta sig i svåra situationer. I skolan kan rebellen ofta missuppfattas och ses som jobbig. Tapetblomman – ungdomar som tar denna roll vill varken synas eller höras. Det blir ofta att ungdomen anpassar sig till sin omgivning så mycket att hen nästan inte märks. Att använda sig av detta skydd leder ofta till att ungdomen känner sig väldigt ensam och isolerad och försöker att inte vara i vägen i familjen, för att inte skapa mer problem. Hjälten – ungdomar som tar denna roll är oftast väldigt hjälpsamma i hemmet med att diska, laga mat, städa och ta hand om syskon. Hen tänker på alla andra före sig själv. Man är ansvarsfull, engagerad och försöker prestera så gått man kan. Det är vanligt att man har väldigt höga krav på sig själv. Ansvaret och att ofta bli "förälder till sin egen förälder" leder till att det inte finns så mycket tid att själv vara ungdom. De här rollerna kan vara olika beroende på situation, du kanske tar en roll hemma och en annan i skolan. Eller tar du flera olika roller samtidigt. Oavsett vilken roll du som ungdom känner igen dig i så är ingen roll bättre än någon annan men alla är väldigt vanliga. Det är inte konstigt att du som ungdom försöker hitta ditt sätt att hantera och klara av den situation du lever i. Men det viktiga är att du känner att du kan vara dig själv och må bra!

Läs mer här