ÄR DU UNGDOM OCH HAR DET JOBBIGT HEMMA? CHATTA MED OSS!

STÖTTA OSS
Att flytta runt

Att flytta runt

Jag har flyttat många gånger i mitt liv. Jag flyttade som allra mest i tonåren. Jag flyttade fram och tillbaka mellan mamma och pappa när de hade separerat.

Jag har flyttat många gånger i mitt liv. Jag flyttade som allra mest i tonåren. Jag flyttade fram och tillbaka mellan mamma och pappa när de hade separerat. När jag till slut hade bestämt mig för att bara bo hos mamma så bråkade vi och jag tvingades att packa mina väskor och flytta tillbaka till pappa. När jag var 16 år flyttade jag ihop med min dåvarande pojkvän i ett hus som vi hyrde ute på landet. Men där vågade jag inte vara ensam, så när min pojkvän jobbade så bodde jag hos mamma. Men jag var alltid redo med mina väskor för att kunna åka till huset.

När jag var 17 år fick jag en egen lägenhet av socialtjänsten. Jag visste att jag inte fick bo där för alltid, utan jag var hela tiden tvungen att leta efter någon annanstans att bo. Min största längtan och önskan var att få flytta till en plats, vilken som helst egentligen, bara jag fick stanna där för alltid.

Efter ett år när det kontraktet gick ut så var jag tvungen att flytta till en by där jag aldrig tidigare hade varit för att det var det enda stället som det fanns lägenheter på. MEN, det var ett förstahandskontrakt, så jag kunde bo där precis så länge som jag ville. Jag tog studenten och började jobba, och jag kommer ihåg känslan när jag fick betala min egen hyra för pengar som jag själv hade jobbat ihop. Jag ringde till socialtjänsten och sa ”Tack för allt! Men jag behöver inte ha hjälp från er mer”. Jag växte. Jag blev vuxen. Jag blev självständig och fri.

Efter detta har jag ändå flyttat flera gånger. Varför då, kan man undra? Jag kunde ju bo kvar i lägenheten som faktiskt kändes som mitt hem och som jag kunde bo kvar i resten av livet. Men mycket hände i mitt liv under tiden i den här lägenheten och efter att jag hade tagit studenten. Jag började gå i terapi, jag tog tag i mitt alkoholmissbruk och slutade dricka alkohol, jag slutade att skada mig själv, jag började ta hand om mig själv genom att träna och att avsluta relationer som gjorde mig illa. Jag började säga nej till saker som jag inte ville göra och ja till det jag ville ha mer av. Jag slutade ta ansvar för andras dåliga mående och började tycka att jag var värd allt som gjorde mig glad.

För fyra veckor sedan så flyttade jag… igen. Och vet ni, det gör inte ont längre. Jag blir inte orolig eller otrygg av att flytta. För det ända som händer när jag flyttar är att mitt boende ser lite annorlunda ut och att jag får ta en annan väg till jobbet. Det som var jobbigt med att flytta som barn och tonåring var att aldrig veta. Jag hade inte kontroll över min situation. Jag kunde inte påverka mycket i mitt liv. Det kan jag idag. Tryggheten jag känner sitter inte i väggarna i min lägenhet. Den finns inuti mig. Tryggheten jag känner har tagit ÅR att jobba mig till. Med år av terapi, nykterhet, träning, fantastiska vänner, reflekterande, gråt, gemenskap och gränssättning har jag byggt upp den här tryggheten som jag tar med mig vart jag än flyttar.

Behöver du prata med någon?

Har du en förälder som har ett missbruk, mår psykiskt dåligt eller utsätter dig för våld? Vi finns här för att hjälpa!

hitta hjälp här
Berättelser
Berättelser Maskrosbarn

Utan dig skulle inte universum vara detsamma

Vi har alla drömmar. Någonstans vi vill med vårt liv. Min dröm är att ha ett liv som jag kan vara nöjd med, där jag får göra saker jag gillar att göra istället för att göra saker för att jag måste. Just nu har jag ganska många måsten, som det alltid är med skolan. Men jag vet att detta är vägen jag måste ta för att komma dit jag vill. Det är så lätt att fastna där man är, eller att se bakåt, istället för att blicka framåt och se vad man har att se fram emot. Det finns problem som tynger oss så oerhört, problem som kanske aldrig kommer försvinna helt. Vad som gäller då är att inse vad man kan göra åt det, och vilka problem man inte kan göra något åt. Det sägs att med tiden läker alla sår. Och det är sant, även om det känns som att vissa grejer kommer vara svåra att få att läka helt, så kommer allting i sinnom tid att göra mindre ont. Det kommer vara mindre svårt att ta sig fram dag till dag. När man minst anar det börjar man se framåt istället för neråt, man ser vägen framför, inte vägen man har vandrat. Jag tror att de valen vi gör i våra liv är det som gör oss till oss. Vi kommer alltid göra fel val emellanåt, men så länge vi vet var vi vill, så kommer vi göra allt för att ta oss dit. Oavsett vad du har för drömmar, kommer du alltid ha dem där, som en påminnelse om var du kan gå, så länge du bara försöker. Du vet om du bara tänker efter, att du har styrkan att göra precis vad du vill. För du är ett maskrosbarn.

Läs mer här
Berättelser
Berättelser Maskrosbarn

Att förlåta

Jag tänkte på en sak i helgen och det är att förlåta. Hur svårt det är att förlåta men också hur viktigt jag tror att det är. Det finns så mycket saker som vuxna har gjort ”mot” mig eller gjort mig illa utan att de menat det eller för att de helt enkelt inte varit kapabla till att handla bättre. (Bara att inse att ”de inte är kapabla till bättre” är SJUKT svårt att ens formulera för sig själv, lyckas man med det och accepterar det blir det ett förlåt i sig nästan.) I vilket fall, det är så mycket och så många gånger jag har känt mig orättvist och helt sjukt fel behandlad. Och det har jag verkligen rätt till. Jag har också rätt till att sörja de sakerna och må dåligt över dom. Att vara arg och förbannad och skrika och gråta. Men, jag har också rätt till att gå vidare, rätt till att förlåta och må bättre. Hat och sorg tar så otroligt mycket energi. Och missförstå mig inte, man ska få sörja så mycket man vill. Men när man känner sig redo så hoppas jag på att man ska kunna gå vidare och förlåta. För det ger sån frihet. Och en sån lättnad. Och framförallt mår ingen annan bättre av att du eller jag går runt och är arg, det är bara min energi det tar och det är bara jag som mår dåligt av det. Hmm...förstår ni vad jag menar? Sen är jag den första att erkänna att det är svårt och tar TID att förlåta eller gå vidare. Det är mycket jag inte förlåtit än, men de saker jag har förlåtit, känns fantastiskt skönt. Det är något man alltid får jobba på, i alla fall jag.

Läs mer här
Berättelser
Berättelser Maskrosbarn

Här är min hemlighet till dig

Du är helt unik. ”Du är helt unik. Du är här på jorden av en väldigt speciell anledning, ditt syfte. Du har allt du behöver för att leva upp till detta syfte och du gör det redan. Du behöver inte vara eller göra något för att motivera din plats på jorden, du äger den rätten enbart genom att existera. Du är helt perfekt som du är, där du är, just nu. Allt är som det ska vara. Allt du har gjort hittills i livet har varit helt i sin ordning. Du har lärt dig precis rätt saker och mött precis rätt människor. Allt svårt som du har gått igenom har varit av en anledning, som du kanske inte får veta i detta livet, men som finns där och kommer att uppenbaras för dig längre fram. All kärlek du har mött har varit helt och hållet avsedd för dig, oavsett om du har kunnat ta emot den eller inte. Allt som har varit är över och existerar inte mer. Nuet är allt du har. Och nu är allt som det ska vara. Framtiden är ett oskrivet blad – tills du sätter din penna till arket och börjar rita. Allt du verkligen tror dig om att kunna uppnå i livet ligger för dina fötter. Resan börjar i ditt hjärta. Allt är precis som det ska vara.”

Läs mer här