Många dagar innan midsommar gick åt att planera och parera. På midsommar skulle det komma vuxenbesök och de olika scenarierna spelades upp i mitt huvud. All min vakna tid gick åt till att oroa mig, avläsa signaler och försöka minimera framtida skada.
Så kom dagen när vi skulle fira. På förmiddagen gällde det att hålla dem sysselsatt och under bevakning så de inte var ensamma. Den största katastrofen skulle vara om de redan var fulla när besöket kom. Det hade hänt förut och det fanns ingen värre skam. Så uppgift ett var att på alla sätt dra ut på det första glaset så länge det bara gick. Jag hade många trick för detta. När sällskapet sedan var samlat var mitt andra uppdrag att sakta ner tempot. Även här hade jag en stor verktygslåda. Men uppdraget blev såklart svårare och svårare tills jag insåg att jag hade misslyckats. Då tog jag med min lillebror ner till bäcken för att kasta stenar. Då slapp vi i alla fall se, men oron gnagde, nu är det ju fritt fram uppe i stugan.
Snart blev kontrollbehovet för stort och jag drog med honom hem. Läget var på bristningsgräns och jag fick den stickande oron som fyller hela kroppen och gör en kissnödig och rastlös. De vuxna hade bestämt sig att gå ner på byn. Kvar hemma med alla slattar var vi. Lillebror ville vara cool och drack några, jag vågade inte men hade lust. Lillebror blev yr och somnade på sängen. Jag vankade av och an och kände oron riva i mig, snart var det äntligen över för denna gång.
Vaknade vid fyra och ingen var hemma. Dagen efter infann sig alltid ett visst lugn. Även om de kunde dricka massa den dagen med så var en viss anspänning över. Det fanns i alla fall inget besök att hålla uppe fasaden för. Vi och dom. Gick för att kontrollera hur mycket alkohol det fanns kvar i skåpet. Visste att sommaren låg framför oss och många dagar av oro och kontroll. Alla vet ju att på semestern får man dricka när man vill.
Att ta kontakt med oss är ett första steg för att få stöd och börja må bättre. Alla som jobbar i våra stöd har själv erfarenhet av att växa upp med svåra hemförhållanden. Vi förstår hur det kan kännas - du är inte ensam!
Våra stöd och aktiviteter