Slitstark

Slitstark,
som regnkappan och vandringsskon,som ett par märkessneakers eller en riktig termos.

Slitstark,
som den unge gymnastens leder,
som kyrkklockorna i tornet och som en målares vita byxor.

Slitstark,
som en björkstam i vinden,
som pilträdets långa grenar och som ett matbord i det finaste ekträ.

Slitstark,
som glöden när elden lagt sig,
som bråtet som aldrig brann.
Så, som gnistan i ett litet barns ögon.

”Slitstark,
som det står i en slags innehållsförteckning” sa pappa med ett skratt.

Slitstark,
som en tung ryggsäck
… och som ryggen som bär,
ville jag förklara.

Slitstark,
som i motståndskraftig, seg och tålig,
som i härdig, oöm och stark. ”Som tål att slitas på.”

Som ett hjärta som vägrar sluta slå.

”Du behöver inte oroa dig för min sjukdom” sa mamma
och tog en klunk av spriten, ”jag vill att du ska blomstra.”

”Jag lovar”, sa jag.
Slitstark.