Meny
Jag växte upp i en skilsmässofamilj där min mamma missbrukade alkohol och min pappa var psykiskt sjuk i perioder. Jag bodde mestadels hos min pappa från att jag var 8 år men tillbringade tid hemma hos min mamma varannan helg.
När jag var runt 15 år träffade jag en flickvän och fick uppleva att hennes familj, trots att de nyligen separerat och hade sina egna utmaningar i vardagen, hade en otrolig förmåga att ge så mycket glädje, kärlek och skratt till de runt sig.
Efter att vi varit tillsammans ett tag började jag sova över hos henne oftare. Oavsett om hon var hemma hos hennes mamma eller pappa så var det oftast gemensamma middagar med kärlek, glädje och skratt. Jag började spendera mer och mer tid hos hennes föräldrar och mindre och mindre tid i mitt “riktiga” hem. Till slut bodde jag heltid hos hennes familj – varannan vecka hos hennes mamma och varannan vecka hos pappa. De ifrågasatte aldrig hur mycket jag var hos dem.
Jag minns att jag trivdes så otroligt bra hos dem, och det kändes tillslut som mitt riktiga hem där hennes föräldrar blev mina extraföräldrar. Jag såg väldigt mycket upp till dem, och tänkte ofta på att det är en sådan förälder jag vill bli till mina framtida barn.
Jag minns en gång innan jag bodde heltid hos dem att de skulle åka iväg på semester sent på natten en vardag. Då cyklade jag hem till dem mitt i natten för att säga hejdå. Jag har fått återberättat till mig i efterhand att pappan tyckte det var lite märkligt att en 15 årig kille var ute mitt i natten en vardag, vilket det såklart var. Jag vill tro, att hennes pappa och mamma såg mig och kände att jag var ett barn som var i behov av hjälp, kärlek och trygghet. Ett barn som hade behov av att få vara ett barn.
Jag tänker ofta tillbaka på denna period i mitt liv och hur snälla hennes föräldrar var. Att de såg mig och gav mig så mycket kärlek, glädje och inte minst trygghet. Det är något jag är så otroligt tacksam över idag. Deras handlingar och fina egenskaper har präglat mig otroligt mycket, och idag som vuxen vill jag själv finnas där för de ungdomar som behöver bli sedda, precis som de fanns där för mig.
Tack för att ni tillät mig att få vara barn.
Alla som jobbar i stöd hos oss har själva erfarenhet av att växa upp med svåra hemförhållanden. Att ta kontakt med oss är ett första steg till att få hjälp och börja må bättre. Du är inte ensam!
hitta hjälp här
