ÄR DU UNGDOM OCH HAR DET JOBBIGT HEMMA? CHATTA MED OSS!

STÖTTA OSS
En annan sida av julen

En annan sida av julen

Julen kan vara en svår högtid, om man växer upp med en missbrukande eller förälder som mår psykiskt dåligt.

Den här berättelsen är ett utdrag ur Maskrosbarns grundare Therese Erikssons självbiografiska bok ”Vi har ju hemligheter i den här familjen”.

Julafton 24/12 – 2001

Jag är 14 år gammal och går i 8e klass.

”Mormor, vart är pappa?”
”Han sa att han skulle åka och fixa med någonting”.
Jag slog hans nummer, det gick fram tio signaler.
”Ah, hallå”, han fumlade med något och tryckte på fel knappar.
”Pappa du sa ju att du skulle vara hemma idag. Vart är du?”
”Nej jag var tvungen att fixa en sak snabbt bara. Jag kommer hem snart gumman, om en halvtimme.” Han lät tankspridd och stressad. Jag slängde på luren. Hur fan kan man jobba på julafton?

Jag satte mig vid datorn och väntade på att timmarna skulle gå, att pappa skulle komma hem och duscha, raka sig och sätta på sig fina kläder. Att mamma skulle komma ner från sovrummet. Att det skulle bli jul. Timmarna gick och klockan blev över två innan pappa och min bror stormade in genom dörren. De pratade högljutt och bråkade om någon kund. Danne skrek och pappa försökte försvara sig. Jag bara tittade på dem.

”Men kan ni inte sluta bråka om jobbet ens när det är julafton?”
Danne muttrade och gick till vardagsrummet och satte på teven.
Mamma som hade hört dem bråka kom darrande nerför trappen, luktade svett och håret var ett enda trassel. Svett som inte hade duschats bort på flera veckor och trassel som inte hade borstats på månader. Mamma, jag tyckte så synd om henne.

Hon skakade i hela kroppen, såg förvirrad ut. Det såg ut som att hon hade tappat bort sig själv bland allt julpynt.

Mamma sov tjugo timmar om dygnet. Om hon inte sov så satt hon i konstiga ställningar på golvet, klädd i sin röda morgonrock, gungade fram och tillbaka och sa att hon ville dö. Det gick knappt att kontakta henne överhuvudtaget, hon var som en zombie. Hon vågade inte duscha, hon vågade inte äta, hon vågade inte dricka och hon gick inte utanför dörren på ett helt år. Hon låg bara i sängen på övervåningen, stirrade in i den blå väggen och önskade mest av allt att hon bara skulle få dö. Hela nätterna låg mamma och skrek i ångest, hon ville dö, ta livet av sig, hon skulle bli uteliggare, allt skulle gå åt helvete. Helt okontrollerade skrik, från en människa som verkligen ville dö, som var döende, trängde igenom allt och som natt efter natt höll mig vaken.

Om precis fem månader skulle det hända, mammas självmordsförsök, jag och min bror skulle hitta henne och köra henne till akuten där tabletter skulle magpumpas för att rädda hennes liv. Men det visste jag såklart inte just då, julafton när jag var 14 år gammal. Det enda jag visste var att jag varje dag hade en klump i magen och undrade om mamma skulle leva när jag kom hem från skolan.

”Vad fint ni har gjort.” Mamma log inte, hennes ögon log inte.
”Mamma ska jag hjälpa dig in i duschen? Pappa ska åka och hämta farmor och sen ska vi kolla på Kalle. Klockan är snart tre.”

Jag vände på mamma och tog med henne upp för trappen. Danne gav mig en menande blick och återvände sedan till teven.

Julen hade alltid varit en tävlan, det skulle bli än mer perfekt än det hade varit året innan. All mat skulle lagas, huset skulle pyntas, julklapparna skulle slås in som små konstverk och brasan skulle tändas. Pappa skulle klippa håret och plötsligt se tio år yngre ut. Jag och Danne skulle ha finkläder och vi skulle dricka kaffe ur finservisen. Mamma skulle vara den perfekta värdinnan som pressade sig själv till bristningsgränsen och stänga all ångest inom sig för att ingen skulle se, sprang runt och såg till att alla var glada. Allt skulle vara så mycket bättre än när hon själv var barn. Då jularna kantades av min morfars alkoholmissbruk.

Men det här året var mamma bara en skugga av sitt vanliga jag. Ångesten gick inte längre att dölja. Hon satt uppkrupen i den stora svarta soffan. Mormor hade fått på henne en mjukisdress, vilket åtminstone var bättre än den röda morgonrocken. Hon bet på naglarna och såg ut som ett vrak.

Jag försökte hålla humöret uppe, skojade med Danne och pappa. Tackade snällt för alla julklappar och hjälpte mamma att öppna hennes. Jag hade köpt en anslagstavla i kork till henne, eftersom den gamla var sönder. Danne sa att jag var dum i huvudet, när fan skulle hon sätta upp saker på anslagstavlan när hon inte ens gick upp ur sängen? Jag kände att tårarna var på väg, men jag satte på mig mitt bästa pokeransikte och sa att det var en bra present, att mamma skulle få användning av den sen, när hon blev frisk.

Jag ville inte tänka på att julen var ett helvete, ett jävla patetiskt försök att fixa något som inte fanns. Granen var skitful och mamma skakade i soffan och undrade om hon fick gå och lägga sig. Pappa stirrade in i teven. Mormor och farmor pratade om väder och vind. Jag suckade. Varför hålla fasaden uppe? Varför skulle vi låtsas att allt var som vanligt när ingenting stämde.
________________________________________

För många år sedan var det där min verklighet. I år är det verklighet för hundratusentals barn i Sverige. En julafton som helt står i kontrast till den många målar upp och drömmer om.

Hos oss på Maskrosbarn är julafton en otroligt viktigt tradition. Vi hade kunnat strunta i det och tillsammans förträngt alla dåliga minnen som vi delar kring jul. Men vi har valt att uppmärksamma julen hos oss och tillsammans ta tillbaka och förändra den fantastiskt fina tradition som jul kan och bör vara, för alla barn i Sverige.

På Maskrosbarn firar vi julafton många gånger varje år. Det kan vara på sommaren, hösten, våren eller på vintern – för oss spelar det ingen roll. Jag har väckt hundratals barn och sagt att: ”Idag är det julafton, för att idag har vi bestämt att det är julafton!”. Vi har slagit in paket, dansat runt granar, fått besök av tomten och jagat julklappar i poängjakter som Grinchen har tagit och vi sedan har tagit tillbaka. Vi har skrattat och gråtit och delat med oss av vad julen har inneburit för oss och ännu viktigare planerat och drömt om vad julafton ska bli för oss när vi får bestämma själva.

Tillsammans kan vi vuxna hjälpa barn att ta tillbaka julafton och genom att stödja vårt arbete kan vi ge fler barn den möjligheten.

Vi på Maskrosbarn önskar er alla en God helg!

/Therese Eriksson, grundare och utvecklingschef för Maskrosbarn

Behöver du prata med någon?

Har du en förälder som har ett missbruk, mår psykiskt dåligt eller utsätter dig för våld? Vi finns här för att hjälpa!

hitta hjälp här
Berättelser
Berättelser Vuxna

Till vuxna

Det här är viktigt att tänka på när du möter barn och ungdomar som du misstänker mår dåligt Råden nedan har ungdomarna skrivit till dig som är vuxen: • Vi ska inte behöva söka kontakt utan det är bra om du som vuxen frågar försiktigt och flera gånger hur vi mår, hur det är och hur det är hemma. Det kan vara svårt när man som barn inte fått säga vad man känner att söka kontakt. • Anpassa samtalet efter ungdomen du möter för att vi ungdomar är precis som ni vuxna, funkar och uttrycker oss på olika sätt. • Om ni ser att vi inte mår bra våga fråga, var beredd på svaret och ha tid! • Var inte rädda för att höra av er, hellre en gång för mycket än en gång för lite. Oftast vill vi att ni hör av er men vi vågar inte säga det. • Om du får veta något om oss så är det för att vi har förtroende er så skicka inte vidare oss utan lyssna på vad vi har att säga och gör det du kan innan du fattar några beslut. • Gå inte bakom ryggen på oss, berätta vad som händer och säg vad ni tänker göra innan ni gör det. • Blunda inte för de av oss som mår dåligt, vi behöver er. Och till dig som känner att du inte har resurserna för att hjälpa oss tänk på att oftast så handlar det bara om en kram, ett samtal eller ett sms. En trygg vuxen räcker. Citat från två av Maskrosbarns ungdomar som deltagit på vår lägerverksamhet "Det är när du som vuxen börjar med tre enkla saker, lyssnar, bryr dig om och stannar kvar, som ungdomen du försöker nå kommer att ta emot din hand. Jag förstår att det är svårt att ha tålamod när du gång på gång blir avvisad, men jag ber dig: fortsätt. För det är inte konstigt att många unga är skeptiska, rädda och avvikande när de träffar dig. Försök att tänka på vad som kan ha hänt innan, försök att sätta dig in i ungdomens perspektiv istället för att bli arg eller frustrerad. Många ungdomar pratar om hur vuxenvärlden svikit gång på gång, det är inget påhitt. Säger man att vuxenvärlden har svikit, så har den gjort det, och det spelar inget som helst roll på vilket sätt den har gjort det. Har den gjort det så kommer det krävas tid innan man som ungdom överhuvudtaget vill veta av en vuxen igen. Så istället för att då bli arg eller frustrerad, tänk då på att det kräver tid. För hur skulle du känt? Om du stötte på 5 ormar, som alla gick till attack, skulle du då lita på den 6:e? Men ju mer kärlek, tålamod och tid du ger, desto mer och mer kommer du märka att ungdomen släpper in dig, tro mig. För det är faktiskt det enda som krävs, tid, tålamod och kärlek. Visa för ungdomen att du inte kommer vara den 6:e ormen som biter. Du kommer då att göra stor skillnad för personen du försöker komma nära. Du kan få ungdomen att våga lita på fler vuxna, släppa in fler och tillslut få upp ett förtroende igen. Så snälla, du underbara person som verkligen försöker, fortsätt. Du kommer att göra skillnad i personens liv, och både du och ungdomen kommer få lära er nya saker. Tack på förhand.” /Lägerungdom steg 3 ”Vissa frågor ställer man, inte för att man vill ha ett svar, utan en bekräftelse. Bekräftelsen att se om någon bryr sig egentligen. Sviken kan jag bli och förlåtelse letar jag. Lyssnar ni eller hör ni? Ser ni eller tittar ni bara på mig när jag går förbi? Jag antar att ni inte bryr er eftersom ingenting har hänt men jag letar efter hjälp utan att ni hjälper mig igenom detta. Ni håller med men i ert undermedvetna säger ni emot, för jag är ju bara 13 år, aldrig liten som stor. De största går först” /Lägerungdom steg 3  

Läs mer här
Berättelser
riskfaktorer
Berättelser Maskrosbarn Trygghet

Risk- och skyddsfaktorer

Svåra begrepp men väldigt viktiga att ha koll på tycker vi på Maskrosbarn. Alla människor har olika risk- och skyddsfaktorer i sina liv, oavsett vem du är och vad du har varit med om. Risk- och skyddsfaktorer kan finnas både i samhället du lever i, i din familj och inom dig själv. Enkelt förklarat är det olika saker som ökar chansen att må bra eller risken att må dåligt. Det är risker och skydd, för att du ska må på ett visst sätt eller fatta vissa beslut i livet. Några riskfaktorer kan t.ex. vara att ha en förälder som mår psykiskt dåligt och/eller dricker för mycket, att det är svårt för en i skolan, att man har svårt att sätta ord och tankar på sina känslor. Några skyddsfaktorer kan vara att ha bra kompisar, att ha någon annan vuxen som man litar på, att ha ett fritidsintresse eller att det går bra i skolan. Det här är inte som matte – det är inte så att bara för att man råkar ha många riskfaktorer och bara några få skyddsfaktorer så kommer det gå dåligt för en – vissa är mer eller mindre viktiga och starka. Det viktigaste är att vi är medvetna om dem! Varför är det här så viktigt att ha koll på då? Jo för att om vi har bra koll på oss själva, på hur vår situation ser ut och på hur det är runtomkring oss så kan vi fatta bättre beslut. Det finns massa saker som vi inte kan påverka, t.ex. hur vår förälder mår eller vilket område vi bor i. Men det fina är att det finns massor av saker vi faktiskt kan påverka. Vi på Maskrosbarn jobbar mycket med att stärka de olika skyddsfaktorerna som du har och att skapa nya! Det kan vara t.ex. att öva på att sätta ord på vad du egentligen känner och tycker, att öva på att försöka lita på nån bra vuxen som du känner eller att försöka be om hjälp i skolan så att den går bättre för dig. Kom ihåg att du kan göra massa saker som är fina och bra för dig själv, du är allra viktigast i ditt liv och det är viktigt att du tar hand om dig!  

Läs mer här
Berättelser
roller i familjen
Berättelser Föräldrar Maskrosbarn

Roller i familjen

Hela familjen påverkas när en förälder är sjuk. Man tar ofta på sig eller får olika roller för att hantera situationen. Det finns fyra roller som är vanligare än andra att man tar som ungdom. Att växa upp med en förälder som dricker för mycket, tar droger eller mår psykiskt dåligt påverkar en på många olika sätt. Känslor av stark oro, ansvar, skuld och skam är vanliga. Många ungdomar vi möter lär sig tidigt att tränga undan sina egna behov och känslor. För att orka sin hemsituation använder man sig ofta av olika typer av överlevnadsstrategier. Ett vanligt sätt är att ta på sig en eller flera roller i familjen. Här kan du läsa om fyra olika roller som är vanligt att ta. Clownen – ungdomar som tar denna roll försöker ofta få alla i familjen att vara sams, glada och må bra. Man försöker att själv dra till sig uppmärksamheten och lätta upp stämningen för att inte fokus ska ligga på problemen i familjen. Det är vanligt att försöka få alla att skratta och att man ofta inte blir tagen på riktigt allvar. Man har svårt att tänka på sig själv och gömmer sig bakom en clownmask. Rebellen – ungdomar som tar denna roll orsakar ofta bråk eller ställer till med kaos i sitt eget liv och i sin omgivning. Man visar tydligt sina känslor utåt och drar uppmärksamhet från familjens problem genom att själv sätta sig i svåra situationer. I skolan kan rebellen ofta missuppfattas och ses som jobbig. Tapetblomman – ungdomar som tar denna roll vill varken synas eller höras. Det blir ofta att ungdomen anpassar sig till sin omgivning så mycket att hen nästan inte märks. Att använda sig av detta skydd leder ofta till att ungdomen känner sig väldigt ensam och isolerad och försöker att inte vara i vägen i familjen, för att inte skapa mer problem. Hjälten – ungdomar som tar denna roll är oftast väldigt hjälpsamma i hemmet med att diska, laga mat, städa och ta hand om syskon. Hen tänker på alla andra före sig själv. Man är ansvarsfull, engagerad och försöker prestera så gått man kan. Det är vanligt att man har väldigt höga krav på sig själv. Ansvaret och att ofta bli "förälder till sin egen förälder" leder till att det inte finns så mycket tid att själv vara ungdom. De här rollerna kan vara olika beroende på situation, du kanske tar en roll hemma och en annan i skolan. Eller tar du flera olika roller samtidigt. Oavsett vilken roll du som ungdom känner igen dig i så är ingen roll bättre än någon annan men alla är väldigt vanliga. Det är inte konstigt att du som ungdom försöker hitta ditt sätt att hantera och klara av den situation du lever i. Men det viktiga är att du känner att du kan vara dig själv och må bra!

Läs mer här