Jag fann friheten att vara mig själv

Hej kära du som just nu läser denna text. Till dig vill jag berätta om när jag fann Maskrosbarn, för det är en historia jag för evigt kommer bära i mitt hjärta.

Dagen jag för första gången mötte Maskrosbarn, var en sommar för några år sen när jag var på mitt första läger och fick uppleva en värld jag aldrig mött förut. En värld där kärlek och trygghet inte längre bara var ord, utan verklighet. En värld där jag inte längre var ensam och där mina vingar fick flyga i det fria. Där jag fick måla himlen i alla dess färger och bli älskad för den jag är.

Där fann jag en plats där mitt förflutna inte definierade mig, utan blev en del av min styrka. En plats där skratt ekade genom skogarna, där tårar togs emot med öppna armar, och där varje kram fyllde tomrummet i mitt hjärta. Det var där jag insåg att familj inte alltid är den man föds in i, utan den man skapar själv. Jag brukar säga: dagen jag fann Maskrosbarn, hittade jag hem till den familj som jag år efter år letat efter. För ni är och kommer alltid vara min familj.

För varje sanning jag vågade visa, kände jag något jag aldrig känt förut – frihet. Friheten att vara mig själv, friheten att släppa taget om skammen och ta tillbaka makten över mitt eget liv. Maskrosbarn blev min famn i stormen, min sol i mörkret och mina rötter när marken under mig skakade.

Och även idag, när livet ibland känns tungt och molnen samlas på himlen, blundar jag och återvänder hem. Jag hör skratten, känner värmen från kramarna, och ser solnedgången som vi målade tillsammans. Maskrosbarn lärde mig att även när vinden blåser hårt och marken känns kall, så kan man alltid hitta styrkan att växa, och i den gemenskapen fann jag inte bara en familj, utan också mig själv.

Tack Maskrosbarn för att ni gav mig en plats att växa, en familj att älska och ett liv fyllt av hopp.

/Ungdom

Bilden har jag ritat för att visa i bildform vad Maskrosbarn betyder för mig.