ÄR DU UNGDOM OCH HAR DET JOBBIGT HEMMA? CHATTA MED OSS!

Maskrosbarn logotyp
STÖTTA OSS
Stå ut, för allt det du kommer bli

Stå ut, för allt det du kommer bli

Sätt mig i en situation där jag måste räkna ut om jag ska ringa ambulans eller polis först. Jag klarar det. Sätt mig i en situation där jag måste räkna ut roten ur 54. Jag går sönder.

Sätt mig i en situation där jag måste räkna ut om jag ska ringa ambulans eller polis först.
Jag klarar det.

Sätt mig i en situation där jag måste räkna ut roten ur 54.
Jag går sönder.

Jag vet att det inte är lätt att koncentrera sig på matteboken när allt man undrar är vad som kommer hända om två timmar och elva minuter när man måste gå hem. Hem till vad? Kommer mamma vara full? Kommer hon ens vara vid liv? Kommer pappa vara aggressiv? Kommer det alltid vara såhär?

Jag vet hur tungt det är att vara rädd hela tiden. Hur det är att skrika för döva öron. Att be framför stängda ögon om svar från ihopsydda munnar. För jag är också ett maskrosbarn.

När jag var åtta år ringde jag själv till socialen och frågade dem om de kunde ta mig och mina två yngre syskon till en ny familj. Det var sent på kvällen och socialsekreteraren hade jour. I bakgrunden hördes glada skratt och klirrande från bestick mot tallrikar. De åt middag. I min bakgrund hördes allt annat än skratt.

– Ett ögonblick, sa hon och försvann från luren. Efter en kvarts tystnad la jag på. Där och då förstod jag att jag fick klara mig själv. Jag levde i den övertygelsen fram tills år 2011, när jag för första gången åkte på maskrosbarnläger i Gnarp. Där förstod jag att det fanns hjälp att få. Att det inte var mitt fel att mina föräldrar drack. Och framför allt förstod jag att jag inte var ensam.

Jag vet att det är svårt att fokusera på någonting annat när all ork går åt att klara av dagen. Kanske måste du gå om en klass. Kanske får du F. Kanske har du inte bäst betyg i klassen. Men jag lovar dig att du har styrkor som få av dina jämnåriga har. Det du varje dag genomlever ger dig någonting man aldrig kan läsa sig till i en lärobok. Det ger dig en styrka, en ödmjukhet och en kraft som kommer ta dig långt i livet.

Jag har varit där många av er är nu. Inlåst på mitt rum med skrik i magen och panik i fingrarna. Jag levde också med en ständig känsla av hopplöshet. Jag är inte kvar där. Det tog slut. Det kommer det göra för er också. Ni kommer inte alltid vara fast i ert rum med händerna klistrade över öronen för att stänga ute allt det ni inte orkar höra som pågår utanför. Men fram tills det tar slut, så ber jag dig att stå ut. Stå ut för din egen skull, för allt det du kommer få uppleva, för allt det du kommer bli. Berätta för någon vad som pågår hemma. Be om hjälp. Du har din maskrosbarnfamilj, glöm inte det. Du har människor runt omkring dig som ser. Som hör. Och allra viktigast, som redan vet hur det känns, utan att du ens behöver förklara.

Det du genomlider nu gör dig till inget mindre än en överlevare. Håll ut. Snart är det din tur att leva också. Nedräkningen börjar: 3, 2, 1. Nu.

Stor kram från Anna, ett maskrosbarn

Behöver du prata med någon?

Har du en förälder som har ett missbruk, mår psykiskt dåligt eller utsätter dig för våld? Vi finns här för att hjälpa dig!

hitta hjälp här
Berättelser
Två personer promenerar
Berättelser Familj Föräldrar

Att vara placerad

Jag var 13 år när jag fick flytta ifrån mamma och pappa och det här är den tredje familjen jag bott i. De är en sådan där familj jag alltid velat ha, men ändå känns det som att jag snart ska explodera av alla jobbiga känslor.

Läs mer här
Berättelser
Tjej sitter på marken vid en trappa
Berättelser Psykisk ohälsa Våld

Att utsättas för våld

Mamma har alltid varit våldsam mot mig så länge jag kan minnas. Hon har så svårt att kontrollera sin ilska och tar ut det på mig.

Läs mer här
Berättelser
Berättelser Högtider

Att fira studenten som maskrosbarn

Ju närmare avslutningen vi kom och all planering inför den stora dagen satte igång, började jag må dåligt. Jag var inte glad över att ha klarat av den största milstolpen i mitt liv, jag var rädd.

Läs mer här