ÄR DU UNGDOM OCH HAR DET JOBBIGT HEMMA? CHATTA MED OSS!

Maskrosbarn logotyp
STÖTTA OSS
Julteater

Julteater

Jag gömde mig bakom fasaden och försökte trycka bort känslan av att vi inte var en normal familj. Jag gav mina föräldrar ett leende och klev ut på teaterscenen.

Julen är en högtid som firas med familjen brukar det sägas. Min familj bestod av mamma och pappa, en helt vanlig familj.  En stor julgran i vardagsrummet pyntad med röda och guldiga kulor. Stjärnan som sken längst uppe, dit pappa lyfte upp mig för att sätta den på plats.

Mina ögon sken alltid upp under jultiden för det var då vi alla hade ett par fridfulla dagar, men när jag vände ryggen var det alltid bråk. I mitt rum såg jag genom nyckelhålet att mamma och pappa bråkade över vart vi skulle fira julen. Pappa ville att vi skulle åka till hans familj medan mamma ville vi skapade vår egen jul.

Jag själv ville bara ha en vanlig jul, där jag slapp behöva välja mellan vem som hade rätt. Vad tycker jag då? Mamma och pappa, kan ni lyssna för en gångskull? Jag behöver er just nu, att ni tänker på mig och inte er själva.

Tårar föll, jag täckte för nyckelhålet med fingret och blundade hårt. Slocknade öronen och lutade mig mot dörren. Jag kände mig så ensam i att inget kunde förändra hur det var. Ensamheten var som en vän under julen och den omfamnade mig hårt. Jag höll fast vid att allt var bra och att vi var en lyckad familj. Pappa blev full som att det vore ett heltidsjobb och mamma var alltid tvungen dra honom hem. Sådant försökte vi glömma under högtider men ibland så blev det ingen jul. Då satt jag och räknade dagar tills skolan började, för då skulle jag slippa vara hemma.

Från utsidan hade jag allt, under granen fanns det alltid julklappar men aldrig fred. Man kan undra varför jag inte var lycklig, det finns vissa som inte ens får julklappar. Men allt jag önskade var kärlek. När jag var yngre hade jag svårt att se hur vuxna mådde omkring mig och det är nu jag inser att julen inte var fylld av glädje. Det var bara materiella saker och ett påhittad leende för att få det se ut som att allt var bra ”vi är en lycklig familj”.

Jag gömde mig bakom fasaden och försökte trycka bort känslan av att vi inte var en normal familj. Jag gav mina föräldrar ett leende och klev ut på teaterscenen.

Julen är en vacker högtid för att ge en gåva till sina och kära, men det behöver inte vara något fysisk och familj betyder inte blodsband. Vi bestämmer själva vem som är vår familj, någon som bryr sig om dig och kan ge dig godheten i livet. Kärlek är allt man behöver ibland, att krama om det lilla barnet inom sig. Säga till sig själv att saker blir bättre och om det inte verkar så, är det bara vänta och kämpa tills dess. Jag lovar dig, det blir bättre, behåll hoppet.

Vi kan skapa vår egen jul tillsammans, ta min hand.

Behöver du prata med någon?

Har du en förälder som har ett missbruk, mår psykiskt dåligt eller utsätter dig för våld? Vi finns här för att hjälpa!

hitta hjälp här
Berättelser
Berättelser

Att fira studenten som maskrosbarn

Studenten. Det var något jag aldrig trodde jag skulle ta. Att ens komma in på ett gymnasium var som ett skämt för mig. När jag sedan började i 3:an och studenten närmade sig trodde jag fortfarande inte på att jag, just jag, skulle ta studenten. Ju närmare avslutningen vi kom och all planering inför den stora dagen satte igång, började jag må dåligt. Jag såg och hörde hur glada, taggade och exalterade alla mina klasskamrater var och de pratade om hur fantastisk deras dag skulle bli. Hur deras familjer skulle stå och heja på dem när vi sprang ut och hur de efteråt skulle åka hem och ha den största bästa studentmottagningen. I stället för att vara glad som mina vänner, började jag känna hur ångesten blev värre och jag kände mig ledsen. Jag var inte glad över att ha klarat av den största milstolpen i mitt liv, jag var rädd. Rädd för att vara den enda som inte hade någon mamma eller pappa som skulle hurra för mig när jag sprang ner för de där trapporna. Jag var rädd för att stå där ensam och bara titta på hur alla andra kramas och dansar med varann. Rädd för att vara den enda som inte fick blommor, ballonger och ett stort plakat med min bild på. Jag visste att om jag skulle vilja ha en mottagning skulle jag behöva fixa den själv, för annars hade jag kommit hem till en tom lägenhet med en mamma som sov på soffan. Då kom jag på att jag faktiskt visst har en familj, och dessutom antagligen inte är den enda som känt att studenten är jobbig p.g.a. sin familjesituation. Det må vara att det inte är en familj av mitt eget kött och blod, men det är den familjen som jag själv har valt och som funnits vid min sida... Maskrosbarn! Jag pratade med en av mina ledare på Maskrosbarn och frågade om det inte fanns fler som jag som tog studenten samma år och skulle vilja ha en mottagning, och det fanns det! Det resulterade i att alla tre Maskrosbarns kontor ordnade studentmottagning för de ungdomar som tog studenten det året. Det blev fika, konfetti, dans, lekar, skratt och en del tårar – och dessutom början på en ny uppskattad tradition på Maskrosbarn! /Sarah, ungdom på Maskrosbarn

Läs mer här
Berättelser
Berättelser Föräldrar

Väntesorg

Så tidigt jag kan minnas hade jag en oro i kroppen. En oro att något skulle hända mamma och pappa. Kära gud eller den som bestämmer gör så att mamma, pappa och jag får leva lyckliga länge i alla våra dar och att ingen blir sjuk eller dör. Varje kväll samma mantra. Som en tvångstanke. Missade aldrig. Åren gick och oron blev till vanmakt. Jag hade förstått att de drack för mycket. Jag tjatade att de skulle sluta. Fick veta att det var jag som överdrev. Någon inom mig sa att det här kommer inte gå bra. Slogs med näbbar och klor mot något som var oåterkalleligt. Åren gick och vanmakt blev till ilska. Hur vill man göra så här mot sig själv och sitt barn? Lögner och svek sköljde över vardagen. Dåliga saker skedde. Jag blev brickan i deras allt sjukare spel. Det tog dygnets alla långsamma minuter att dölja deras förfall för världen därute som jag försökte leva i. Så blev ilskan till sorg. Jag sörjde långt innan det hände. Det var både skönt och skamfyllt att släppa taget om dem och om hoppet. Vända havet av energi som jag så länge hade använt på mina föräldrar till mig själv. Så dog de. Som jag bett dem att inte göra. Men sorgen hade redan bott i mig sen flera år. Nu var tiden min! Ett drygt år efter föddes du mitt barn. I vårt hem är lögner och svek bannlysta.

Läs mer här
Berättelser
Berättelser Högtider

Mors dag utan mamma

Söndag 09:35 Idag är en dag precis som alla andra dagar. Det är i alla fall vad jag tror och tänker tills jag börjar scrolla i flödet och ser bilder på mina kompisars mammor. Lyckliga, snälla, älskande och sorglösa mammor. Öppnar kalendern i mobilen och jaha… det är mors dag idag. Jag försöker intala mig själv att jag inte bryr mig, jag har aldrig tyckt om mors dag och vill heller inte lägga upp en bild, men jag känner hur jag blir ledsen. Vad gör man på mors dag om man har en mamma som gör en illa? En mamma som skriker elaka saker och som säger att man borde radera mig själv från jordens yta? En mamma som drar en i håret? Som dricker sig redlöst full och som somnar i hallen så man blir tvungen att bära henne till sängen? Som blir arg när man inte förlåter? Som får en att känna sig rädd? Mammor finns överallt och jag är medveten om att jag saknar något som de allra flesta har, inte bara idag utan under årets alla 365 dagar. Det kan vara jobbigt att tänka på ibland, speciellt när alla öppet manifesterar sin kärlek på en och samma gång, men jag har lärt mig att det finns massa saker man kan göra på mors dag även om man inte har en mamma att fira. Äta middag med en kompis, maratontitta en serie, skriva ett blogginlägg, låta mobilen vila eller kanske låna någon annans mamma. Jag vet i alla fall att jag inte är ensam.

Läs mer här