Det här hjälpte mig när jag var ung

Alla vuxna som jobbar i Maskrosbarns stödverksamhet har själv vuxit upp med svåra hemförhållanden. Vi har frågat några av dem vad eller vem som hjälpte dem börja må bättre när de var unga.

Alice, volontär i chatten:

– När jag tänker tillbaka på den tiden tror jag att ett bra ”vardags-stöd” för mig var att komma hemifrån, eftersom det var en så jobbig miljö att vara i. Jag spelade handboll på fritiden och det var hjälpsamt att få komma iväg på. Med tiden öppnade jag upp mig för en skolkurator som hjälpte mig ta kontakt med BUP och socialtjänsten. Via socialtjänsten fick jag en hel del stöd, bland annat en fantastisk kontaktperson, det var nog det som hjälpte mig mest. En vuxen kompis typ. Vi gick på bio, fikade och kunde prata om sånt man kanske inte vill prata med vem som helst om. Och vi har kontakt än idag!

Marcus, volontär i chatten:

-När jag var ung, sökte jag inte någon hjälp alls. Jag visste inte att den fanns, eller att jag ens behövde hjälp. Det är därför jag tveklöst valde att engagera mig i chatten för Maskrosbarn – jag menar – tänk om jag själv hade fått möjlighet att chatta med någon alla de kvällar jag hade jobbiga känslor och tankar som ung. Själv fick jag hjälp först när jag hade börjat mitt vuxenliv och med facit i hand hade jag önskat att jag kunde fått hjälp tidigare – det hade sparat/lindrat en hel del av lidande.

Andreas, lägerledare och volontär i Göteborg:

– Jag flyttade hem till en annan familj när jag var 15 år, och fick av dem väldigt mycket stöd och trygghet. Jag har även haft stöd i form av samtal med psykolog och kurator när jag blev äldre, men kan ångra idag att jag inte tog hjälp professionellt redan i tidigare ålder.

Fatima, ledare på ungdomsgården Torsdagsmys i Stockholm:

– Jag växte upp i Kristianstad och på den tiden fanns inte Maskrosbarns ungdomsgård Torsdagsmys i Malmö, men ledare från Stockholm kom ner ibland och hade fredagsmys med oss. Jag gick såklart på varenda en. Det bästa var att träffa alla kompisar, att komma hemifrån och släppa det jobbiga för en stund och ha kul. Jag förstår att det är läskigt, men jag skulle vilja uppmuntra alla att söka stöd. Det känns ensamt att ha det jobbigt hemma, men du är inte ensam. Kom och ha kul med oss för en stund och träffa andra ungdomar och ledare som vet hur det känns!