Allt i mitt liv blev bättre efter studenten

Jag gjorde det trots alla odds! Jag tog studenten!

Hela min högstadie- och gymnasietid kantades av min förälders alkoholmissbruk och depression. Jag mådde så himla dåligt själv, utvecklade ätstörning och ville inte finnas. Varken min förälder, skolan eller vännerna visste hur illa det var. Kanske mådde mina vänner lika dåligt? Vi pratade aldrig om hur vi hade det hemma. Vi fick vara ute sent på nätterna – vilken dröm för en tonåring. Eller var det det? Jag kände att ingen brydde sig om vad jag gjorde och hur det gick för mig. Skolkade från skolan för att jag var trött efter sena nätter på stan.

Men inom mig fanns ändå en kämparglöd. Om jag verkligen försöker kanske jag kan ta mig igenom gymnasiet? Och gör jag det, kanske jag kan flytta hemifrån och börja forma mitt eget liv?
Och det gjorde jag.

Allt i mitt liv blev bättre efter studenten. Jag flyttade långt bort hemifrån, hankade mig fram på jobb och började sakta men säkert må bättre. Jag kände sån enorm frihet, sån stolthet och fick tillbaka lusten att leva!
Livet har absolut varit en berg- och dalbana i vuxen ålder, men tonårstiden var den tuffaste. Jag är så glad att jag inte gav upp. Nu har jag fått möjligheten att bilda egen familj och bli den jag är idag.

Det jag ångrar mest är att jag inte pratade med vänner och vuxna om hur dåligt jag mådde som tonåring. Som vuxen vet jag ju att det finns så många som kan hjälpa en att hantera jobbiga tankar och känslor. Sorgligt att jag kämpade ensam så länge.

/Vuxet maskrosbarn