Milstolpar

Maskrosbarn grundas i Stockholm.

Vi börjar föreläsa för både elever och vuxna som arbetar med barn.

Första sommarlägret anordnas med barn från hela Sverige.

Vi utökar vårt stöd med barnombud, stödgrupper, chatt och ungdomsgård.

Vår första rapport baserad på barns erfarenheter och röster släpps ”Frågar man inget – får man inget veta”.

Vi inleder samarbete med socialtjänsten via den biståndsbedömda insatsen coachprogrammet.

Vi blir remissinstans samt diplomerade av FN för vårt arbete med mänskliga rättigheter.

Våra första helgläger anordnas.

Kuratorsamtal blir tillgängligt för barn i Stockholm.

Lokalkontoret i Göteborg öppnar.

Vi släpper rapporten ”Jag är bara en påse med pengar” baserat på barns erfarenheter och röster kring att vara placerad.

Stödinsatsen Extravuxen lanseras.

Vi får stort genomslag med den prisbelönta kampanjen ”S.O.C Hör du mig” som handlade om barns rätt till stöd.

Rapporten ”Skolkurage – Fråga hur vi mår, inte hur det går” om utsatta barns skolgång släpps.

Vi blir en del av regeringens barnrättsdelegation.

Lokalkontoret i Malmö öppnar.

Vi lanserar stödet digital kurator, samt inleder samverkan med Göteborgs stad kring placerade ungdomar.

Vår rapport om våld och övergrepp inom hemmets väggar ”Jag tyckte jag bodde i helvetet” släpps.

Vi inleder ett samarbete med Polismyndigheten för att utbilda poliser kring bemötande av barn som blir utsatta för våld inom familjen.

Rapport till FN:s barnrättskommitté släpps.

Tillsammans med fyra andra organisationer slöt vi upp i en gemensam kampanj kring placerade barns rättigheter. Kampanjen avslutades med en konferens där flertalet makthavare medverkade.

Vi startar helgläger för ungdomar i södra Sverige.

Vi utökar vår matutdelning till ungdomar i Stockholm, Göteborg och Malmö.