Remissvar: Lex Lilla hjärtat

Maskrosbarns kommentar

Utredaren har lagt fram ett antal lagförslag för att stärka principen om barnets bästa i samband med att tvångsvården ska upphöra. Det handlar bland annat om vad som ska krävas för att en pågående LVU-vård ska kunna upphöra och hur uppföljningen av barnet ska gå till efter avslut.

Föräldrars rätt väger fortfarande tyngre än barns bästa

Maskrosbarn välkomnar flera av utredningens förslag, bland annat att socialnämnden ska bli skyldig att följa upp barn i sex månader efter att tvångsvården upphört. Däremot är vi kritiska till att förslagen i utredningen inte lämnat ett lagförslag om att barnets bästa ska kunna vara helt avgörande vid beslut om att vården ska upphöra. Detta trots att hela utredningen och alla förslag sägs syfta just till att stärka principen kring barnets bästa.

Vi hade önskat att utredningen hade valt att lägga fram ett förslag kring att barnets bästa ska kunna vara avgörande vid beslut kring om en placering ska avslutas, där en av de viktigaste delarna för att bedöma detta borde vara barnets egna inställning och uttryckta behov. Utan detta förslag riskerar de andra att bli verkningslösa när det kommer till huvudsyftet med utredningen, att stärka barnets bästa.

”De förminskade det jag sa och ifrågasatte mina sanningar då de redan hade pratat med mina föräldrar som hade en annan version. Det kändes inte värt att försöka övertala och anstränga mig för att de skulle ta mig på allvar.”/Ungdom.

Om regeringen ska kunna leva upp till de åtaganden som det innebar att göra barnkonventionen till lag och den ambition som då fanns att stärka synen på barn som rättighetsbärare måste det verkligen genomsyra lagstiftning som denna. Lagstiftning som rör några av de barn som har levt i allra störst utsatthet och är i allra störst behov skydd och stöd från samhället.

– Vi är besvikna över att utredningen inte valde att gå längre vad gäller att stärka barns rättigheter i förslagen. Vi möter dagligen barn som är placerade och vet att de här förändringarna inte är nog. Tyvärr visar förslagen på att föräldrars rätt till sina barn fortfarande får väga tyngre än barnets bästa, säger Sandra Patel Seropian, påverkanschef på Maskrosbarn.

Vi saknar helhetsperspektivet 

Vi önskar att utredningen hade tagit ett helhetsgrepp kring placeringsfrågan istället för att enbart fokusera på avslutning och uppföljning – vi saknar förslag kring hur hela placeringstiden kan göras tryggare och säkrare både för placerade barn och familjehem.

Varför har barn med erfarenhet av placering inte har blivit involverade innan eller under utredningen?

Maskrosbarn menar att barnens röster borde ha lyfts in tidigt i processen, helst redan när direktiven för utredningen skulle sättas. Det är under all kritik att barn och ungdomar med erfarenhet av placering inte har blivit involverade i utredningen eller ens tillfrågade om vilka frågor som faktiskt är viktiga för dem.

Vi på Maskrosbarn möter ofta barn som är placerade i familjehem och som varit i många olika processer. Flera av dem berättar hur deras röster inte räknas, hur deras placeringar präglas av oförutsägbarhet och att det slutliga målet nästan alltid är att de ska återförenas med sina biologiska föräldrar.

”Jag fick ofta höra att målet var att jag skulle återförenas med mina föräldrar, att det var allra bäst för mig. Samtidigt hade jag polisanmält mina föräldrar för misshandel av mig och mina syskon.”/Ungdom

Hur ska vi kunna tillgodose barnets bästa om vi inte lyssnar på barnen själva och gör dem delaktiga i processer och beslut som gäller deras liv?

Maskrosbarns alla synpunkter utvecklas i remissvaret som går att läsa här.

Till namninsamlingen Ett tryggt hem.