Att åka på maskrosbarns läger har betytt väldigt mycket för mig. Det har betytt allt. Jag blev hel, och vågade börja tro på mig själv. Varje dag fick jag förståelse, omtanke och kärlek. Såhär beskriver en 15-årig flicka som har varit på våra läger, vad läger betyder för henne. Att åka på maskrosbarns läger har betytt väldigt mycket för mig. Det har betytt allt. Jag blev hel, och vågade börja tro på mig själv. Varje dag fick jag förståelse, omtanke och kärlek. Jag fick vara jag. Varenda dag fick jag höra fina och bra saker om mig själv, av både andra deltagare och ledare, vilket ledde till att min självkänsla och mitt självförtroende steg. Jag släppte mycket skuldkänslor, eftersom ledarna flera gånger varje dag berättade för mig att ingen som hänt var mitt fel, att det inte var mitt ansvar och att jag har rätt att må bra. Tillslut började jag tro på det, jag började mer och mer känna att det var rätt. Dygnet runt fanns alltid ledarna för oss, om vi skulle behöva prata. Det fanns alltid tid. Vi var det viktigaste, att vi skulle må bra, och känna oss trygga var viktigare än all tid i världen. Innan jag åkte på lägret, så trodde jag inte att några dagar skulle göra skillnad, men när jag kom hem insåg jag att lägret hade förändrat mig mer än vad jag nånsin kunde tro. Jag mådde mycket bättre, var starkare i mig själv, var stolt, och klarade av vardagen mycket bättre än innan. Inget tack i världen räcker till för det dom gjort för mig.

Det har snart gått fem år sedan jag klickade mig in på Maskrosbarns hemsida för allra första gången. Jag minns det som om det vore igår. Jag var ensam hemma och satt i min säng med datorn i knäet. Jag tog fram lappen min stödgruppsledare hade gett mig tidigare i veckan, i sökfältet bokstaverade jag; maskrosbarn.org. Ett klick senare hittade jag det jag letade efter – ”ansök till läger här”. Som liten hade jag varit på läger förut, en veckas långt seglarläger. Jag var nio år gammal och det var första gången som jag skulle vara borta under så lång tid hemifrån. Som barn var jag väldigt rädd och otrygg, och det dröjde bara två dagar innan jag ringde gråtandes till min pappa, som på studs kom ut till mig på Norrbyskär där lägret var. Pappa övernattade resterande dagar så att jag skulle våga vara kvar. Min älskade pappa, som alltid ställt upp för mig. Mycket hade förändrats sen jag var nio år gammal. Den kvällen jag var inne på hemsidan bar jag en helt annan känsla, en känsla jag hade burit på så länge. Jag var inte längre liten och rädd, och jag ville inte längre vara hemma. Jag ville bort och jag längtade efter något jag kunde fly till, en plats där jag kunde få vara mig själv och bli sedd. Jag sökte efter någon som förstå mina upplevelser och känslor. Det jag sökte efter fanns inte i min omgivning. Jag kunde aldrig ana i stunden när jag skickade iväg min ansökan att jag faktiskt skulle hitta det jag behövde. Det fanns där mitt framför mig den kvällen. Sommarläger på Maskrosbarn. Jag trodde inte att jag skulle få komma med på sommarlägret. Jag tänkte att min ansökan inte var tillräckligt bra, kanske skulle jag ha beskrivit min situation mer utförligt. Som 14-åring präglade dessa osunda tankar mig konstant. Jag dög inte, det fanns andra som hade det värre än mig. Nervöst väntade jag på beskedet om jag skulle få komma med. Efter två veckor kom det där samtalet, jag skulle få åka. Jag kände mig plötsligt lycklig, jag hade något hoppfullt att se fram emot. Jag kanske skulle få ett bra sommarlov trots allt. Jag skulle få tio dagars semester från min vardag jag tampades med, vardagen som åt upp inifrån. Jag längtade så mycket. 10 juni 2010 satt jag och min vän Fanny på bussen till Gnarp. Vi var de första som kom till lägergården och vi möttes av tio övertaggade lägerledare som gav oss ett varmt välkomnande. Min nervositet släppte på bara några sekunder, jag minns att jag kände att det här skulle bli bra. Lägerperioden blev bättre än bra. Den var fantastisk. På lägret fick jag träffa andra ungdomar som hade det som jag, som förstod precis vad jag menade utan att jag behövde beskriva det. Jag fick möta vuxna människor, som upplevt precis samma saker som vi ungdomar, och som visade för oss att det går att må bra, trots att man haft det svårt. Bara genom deras närvaro blev de mina största förebilder, mina förebilder som fick mig att förstå att jag kunde välja mitt eget liv, min egen framtid, och nå precis dit jag ville. Maskrosbarn har gett mig livsviktiga kunskaper och verktyg, tack vare Maskrosbarn har jag fått självinsikter och ett självförtroende jag aldrig trodde att jag kunde få. Framförallt har jag fått ett nätverk av fantastiska människor som än idag ger mig kraft till att fortsätta växa som människa. Att åka på läger är ett av de viktigaste besluten jag någonsin fattat, och än idag kan jag titta tillbaka på den dagen jag satte mig på bussen och fyllas med stolthet. Jag är stolt över alla modiga ungdomar jag dagligen möter som vågar ta steget mot att må bättre. Min resa genom Maskrosbarn har varit enormt betydelsefull för mig. Idag arbetar jag med mitt drömjobb dagligen, här på kontoret, och har den stora äran att få projektleda det nya lägerprojektet ”Helgläger”. Jag känner mig så tacksam över att få vara en del av den här uppstarten, för det var just på läger min resa började. I början på december kommer vi ha det första Helglägret på Maskrosbarn. Helgläger innebär att vi kommer ha läger på helger, från fredag em. till söndag em. här i Stockholm. På varje helgläger kommer det vara mellan 10-14 ungdomar, både tjejer och killar, mellan åldrarna 13-18 år. Det kommer också vara fem ledare och några praktikanter på helgerna och precis som på sommarläger kommer vi hitta på roliga aktiviteter, ha arbetsgrupp och ledardejt. Att åka på läger på Maskrosbarn är inte bara roligt utan också givande! När jag åkte på läger fick jag för första gången känna en gemenskap jag aldrig känt tidigare och vara en del av ett sammanhang, och den känslan vill jag sprida till ännu fler Maskrosbarn! Jag vet att det finns så många där ute som precis som jag, den kvällen för snart fem år sedan, söker efter stöd. Helgläger kan fylla den funktionen för just dig, eller kanske någon du känner! Är du intresserad av att komma på helgläger så tveka inte att höra av dig till mig. Det kommer bli en upplevelse du kommer ha nytta av hela livet! KRAM/ Jeanette

Jag har inte längre koll på hur många läger jag har varit på med Maskrosbarn. Läger är en del av livet. Det är en stor del av mitt liv. Läger är en del av livet. Det är en stor del av mitt liv. Och jag vet att det är livet för många av våra ungdomar. Jag spenderade fyra dygn tillsammans med ett gäng ungdomar på påsklovet, och det är fortfarande från de dagarna som jag hämtar kraft och inspiration i mitt arbete här på kontoret. En ungdom beskrev dagarna på påsklovslägret som en plats att hämta energi och kraft. En plats att bli påmind om att kämpa framåt. En bekräftelse på att hen var på väg i rätt riktning. Sista kvällen grät vi tillsammans. Vi kramades och grät. Vi höll om varandra och grät. Vi berättade för varandra hur mycket vi betyder för varandra. Någon säger – mitt i gråten – ”Det här är inte dåliga tårar! Tänk att vi får gråta för att den här gruppen betyder så mycket för oss. Vi gråter för att vi betyder så mycket för varandra och vi vill inte åka ifrån varandra. Det är inte alla förunnat att få känna den gemenskapen. Det här är otroligt fina tårar! Och vet ni, vi ses snart igen!” Tack alla fantastiska ungdomar för att jag får uppleva den stora känslan av gemenskap, tillhörighet och kärlek tillsammans med er på läger! Kärlek från Jessika <3

Mellan 25 okt och 3 nov hade vi årets höstläger här i Stockholm. Höstlägret är som en återträff för de som var på läger under sommaren! Mellan 25 okt och 3 nov hade vi årets höstläger här i Stockholm. Höstlägret är som en återträff för de som var på läger under sommaren! På höst- och påsklägret håller vi till i Stockholm, i vår stora, gula villa för det är för kallt på gården uppe i Gnarp vid den här tiden på året. Tre grupper har vi haft här hos oss som avlöst varandra med bara några timmars mellanrum – fullt ös helt enkelt! Dagarna har varit fullspäckade som alltid! Vi har varit på Bosön och spelat rullstolsbasket (sjukt kul och jobbigt!), ätit hotellfrukost på Hilton, haft ceremonier, fått middag (i huset!) av Tacobar och haft en workshop om graffiti. Kollat på film, bakat, karvat pumpor, lekt, pysslat, haft spökrunda – ja listan kan göras lång. Men framförallt har vi rått om varandra, myst, kramats, pratat om sånt som är viktigt för en och bara öst energi och kärlek över varandra. Att jobba på läger är väldigt intensivt, men hur trött man än är i huvudet, är hjärtat alltid så jäkla överfyllt med energi och värme när man åker hem att man bara vill fortsätta ha läger dygnet runt, året om. Stort tack till alla fina ungdomar, praktikanter och ledare som gör lägren så himla lyckade!